Visar inlägg taggade med rehab

Tillbaka till bloggens startsida

förstår inte...

...varför en försiktig löprunda som var så smärtfri och bra igår kan få det att kännas så pass "oskönt" idag. Frustrerande!

Taggat med: 

Oro, test och...

...lättnad. Ja, just nu i alla fall. Idag på eftermiddagen gav jag mig ut på en runda. Första gången sen 7 april. Har promenerat en del, tränat styrka med gummiband och sånt, men inte vågat springa över huvud taget. Men idag kunde jag inte hålla mig längre. Bestämde mig för att testa med en liten runda där kroppen skulle få bestämma längden och hastigheten skulle vara ungefär powerwalk. Men... jag skulle försöka mig på några korta springminuter då och då. Bestämde mig för att tre minuter kunde vara lagom att utgå ifrån.

Började med 6 minuter rask gång för att bli varm, sen kom första treminuters joggingen. Saaaakta. Visst kändes det lite i benet, men absolut inte som tidigare. Tempot var så lågt att jag inte blev det minsta andfådd och när de tre minuterna var slut så gick jag lika länge. Sen ny treminutersjogg.. Först tänkte jag köra bara 3-4 km, men det kändes så bra att jag ganska snart bestämde mig för att köra hela min standardrunda om drygt 6 km. Det blev totalt 9 treminuters jogging och resten gång. Det är jag jättenöjd med med tanke på omständigheterna.

Har foamrollat och stretchat lite extra för säkerhets skull. Nu gäller det att fortsätta ta det lugnt, inte öka för fort vare sig på distans eller fart. Och att jag har lite tur också...

Nästa pass satsar jag på simning för variationens skull.

Taggat med: 

, ,

To do or not to do...

Ja, inte vet jag hur det blir framöver. Knappt två veckor till Women Health Half Marathon och knäet behöver en del ytterligare omsorg helt klart. Stretchar, tåhäver, benböjer och mycket annat just nu. Sånt går riktigt bra. Min bästa vän är just nu mitt knästöd. Och tigerbalsam.

Promenera kan jag också göra bitvis helt problemfritt, men så ilar det till igen några steg då och då så man ska inte ta ut nåt i förskott. Men det går framåt. Har vacklat mellan om jag ska besöka en fysioterapeut eller en naprapat för att få professionell hjälp men inte kommit till skott så det är egenvård som gäller just nu. Och mycket googlande. Hittat en massa knäproblem som jag definitivt inte tror jag har. Antihypokondriker tydligen.

Frågan är väl mer hur mycket man vågar riskera. Eller inte riskera. Får ta beslutet längre fram och dessutom vara beredd att OM jag startar i WHHM också lova mig själv att kliva av om det börjar göra ont igen.

Jag var ju faktiskt bra i knät rätt många veckor ända tills jag började med det nya programmet och det innehöll snabba koordinationslopp som jag aldrig kört förr. Kanske har det nåt samband? Det var efter första passet med sådana som jag åter fick lite känningar i alla fall, och efter det andra som jag fick rejält ont. Det onda satt på samma ställe som runt nyår då jag (dumt nog) ökat på träningsmängden alldeles för fort de sista veckorna. Annat löpsteg, lite tuffare för musklerna... Ja, inte vet jag.

Jag är kanske skapt för att bara springa långsamt?

Taggat med: 

,