Väntat besked

Äntligen besked om London Marathon. Det blir förstås inställt. Tråkigt men väntar. Återstår att se hur Springtime hanterar det. Pengar tillbaka eller flytta fram startplatsen till kommande år..?

Vansbrosimningen 2020

Det skulle ju ha blivit min nya utmaning, detta att simma i Vansbro. Men sen kom det ett virus som hade andra planer. Loppet inställt, precis som nästan alla andra. Valet stod mellan pengar tillbaka eller simma "home edition". Snabb konsultation med sönerna som lovade att ställa upp med följebåt gjorde att jag bestämde mig för att köra själv på hemmaplan. I slutet på juni fick jag medalj och badmössa hemskickat. En tydlig påminnelse om vad jag hade kvar att göra.

Jag planerade en rutt på nästan exakt 3 000 meter runt en liten grannö. På utsidan av den  ligger Kanholmsfjärdens utkanter och skvalpar. Blåst ville jag inte ha, och blåst har det gjort i sommar, men igår kväll var det ganska lugnt. Då tog jag på mig våtdräkt och badmössa, blåste upp min säkerhetsboj och gav mig iväg tvärs över Möjaström.  Följde sen stranden på Södermöja, in i Byholmsviken. I passagen var det rätt geggigt, grunt och massor med slingerväxter men jag simmade på.

Simglasögonen läckte lite så då och då fick jag stanna och tömma. Min GPS-klocka var rätt dålig på att mäta, särskilt när jag simmade bröstsim så ibland stannade jag upp och lät den hämta in positionerna ovanför vattenytan så en del pauser blev det ju, men det hade jag räknat med från början. Har inte kunnat träna simning på riktigt en enda gång sen januari pga pandemin.

När jag kom ut mot udden kom också fjärden inrullande. Inte stora vågor egentligen, men tillräckligt för att jag skulle tappa rytmen, behöva anpassa simtagen för att kunna andas utan kallsupar. Här simmade jag enbart bröstsim en längre sträcka. Vaxholsmbåten passerade längre ut på fjärden, det blev rejäla, rullande vågor av det. Så småningom började jag åter närma mig inloppet i Strömmen, vattnet stillnade och jag kunde börja crawla lite igen men nu var axlarna rätt stumma och trötta.

På Södermöja brygga stod rätt mycket folk, jag insåg att det inte var mig dom väntade på, utan båten. Vilken båt? Jo, Cinderella som kom från andra hållet. Påhejad av "bryggfolket" och sönerna i följebåten skyndade jag mig förbi bryggan och väntade snett bakom till Cinderella passerat.

Nu var det cirka 400 meter kvar enligt klockan, att bara simma över Strömmen räckte inte, 3 000 var det sagt och 3 000 skulle det bli så jag fortsatte längs Södermöjasidan, förbi Marias och Blombergs. Sen blev det dags att snedda över mot Sjöräddningen. Vid det laget kändes det nästan symboliskt att sluta just där. Men jag tänkte inte bli nån haverist utan kajkade på med sega armar tills jag kom till badstegen och kunde klättra upp till min lilla hejaklack, varm dryck och torr handduk. 3 081 meter blev det totalt.

Kommer nog aldrig att göra om detta, möjligen simma riktiga Vansbro, men att simma på det här viset var ärligt talat rätt tråkigt. Men nu är det gjort och jag är jättestolt över det. Stort tack till Anders och Thomas som tog bilderna och skötte följebåten med bravur och till Staffan som tålmodigt ställer upp när jag hittar på galenskaper av detta slag. Och tack till er som hejade här och var längs vägen eller har gratulerat mig på olika sätt.

Sommar och sol

Ett par veckor har gått sen mitt senaste inlägg. Det har varit midsommar och det har varit värmebölja. Själv har jag varit en vecka på mitt älskade Fårö och givetvis sprungit där också. Den här gången valde jag, efter många om och men, bort de vanliga älsklingsrundorna längs hav och raukar, det blev i stället ett par kortare rundor mellan Verkegards och Hammars samt en virtuell halvmara (coronamilen - andra milen) mot Sudersand. Mätte lite fel på kartan och halvmaradistansen passerades enligt min GPS mitt i skogen så sen blev det några kilometers promenad också innan jag kom fram till mötespunkt och glasskiosk. Det var väldigt varmt den här dagen trots att jag börjat redan klockan sju. Men personligt rekord blev det ändå, om än inte på kontrollmätt bana. Samvetet vet och det var så många minuter bättre än tidigare att jag inte behöver känna tvivel.

Vackert var det också, hela Fårö verkar stå i blåeldsbrand och vallmoflammor just nu. 

Dagen efter blev det bara bad och då passade jag på att träna lite simning i våtdräkt, fram och tillbaka längs Sudersands långgrunda strand. Hade tänkt att simma en timme och se hur långt det blev. Helt utan stress och press. Det blev 70 minuter och 2,5 km blandad simning, kanske 2/3 crawl och resten bröstsim. Längsta jag gjort i öppet vatten även om det i ärlighetens namn nästan var enklare än bassäng på grund av spegelblankt vatten och inget skvättande skvalp från nån bredvidliggande bana. Känns som Vansbrosimningens hemmavariant kommer att fungera bra även om det kommer att ta lite tid. Mentalt känns det längre att simma runt en grannö än att glida fram över sandbotten i Sudersand, men det ska nog gå ändå. 

Beskedet om London Marathon är framflyttat till slutet av juli, är rätt skeptisk men släpper inte helt tanken och har kikat på ett marathonprogram som börjar 13 juli för att få upp distansen "utifallattom". Igår kom däremot beslutet om att Oslo halvmaraton är inställt. Sannolikt fattas väl samma beslut om Köpenhamns halvmara snart. Tjejmilen och Midnattsloppet kommer jag att springa virtuellt på något sätt när det blir dags. Har nån liten känsla av att jag kan persa på milen efter all träning med Garmincoachens milprogram och framstegen där, men vet samtidigt hur tokigt det kan bli när jag ska springa för prestation i stället för nöje och njutning. Svårt att hitta det senare när man kajkar fram på nån väg i sin ensamhet.

Recept för dig som inte gillar jogging

Receptet fungerar extra bra på öar, till exempel i Stockholms skärgård...

Tag ett stycke försommarmorgon med sol och fågelkvitter.

Applicera joggingskor och joggingkläder på den motsträviga, morgontrötta kroppen.

Jogga ut i behagligt tempo och låt sinnet sakta vakna. Passera gamla vackra stenjordkällare,

blommande kastanjeträd och röda båthus

Krydda med rågade mått syren, kaprifol och lupiner, smörblommor, midsommarblomster och liljekonvalj, koltrastsång och havsörnsvingslag

Tillsätt vattenglitter, skir grönska och slingrande grusväg kantad med skog

Låt joggingstegen själva bestämma tempot precis så lång tid som du känner för

Garnera med besök på det premiäröppna bageriet och inhandla tillbehör till frukosten.

Avslutningsvis doppas hela kroppen ned i svalkande Östersjövatten för några sköna simtag och förflyttas därefter till en solig altan, frukostkaffe och avkoppling.

Såna joggingturer är en ren njutning så länge man har rätt fokus, inte springer för fort eller glömmer titta, dofta, njuta och må bra.

Prova!

Tanten joggar ju vidare...

... men bloggar inte lika ofta, verkar det som.

Instagrammar (@maratonfarmor) i stort sett efter varje pass men det är ju inte samma sak riktigt. Insåg dock att det ju gått flera veckor sen mitt senaste inlägg här på bloggen. Och vad har hänt sen dess då..?

Jodå, en del rundor har det blivit. Fortsätter med Garmincoachens milprogram (med inslag av längre distanser ibland för att upprätthålla maratonformen i någon mån). Det går bra. Faktiskt riktigt bra. Springer lättare och rentav fortare än nånsin tidigare och det där målet jag har för hur lång tid jag ska behöva för 10 000 meter känns inte längre riktigt ouppnåeligt. Det enda som kan hindra mig är sannolikt huvudet för benen pinnar på i ett riktigt hyggligt tempo. Särskilt när jag tänker på annat och inte tittar på klockan hela tiden.

Vansbrosimningen är förstås inställd, meddelandet kom i slutet av april. Funderade några dagar och kom sen fram till att jag ska köra den virtuella varianten, alltså simma själv här på hemmaplan. Har ritat upp en runda på ungefär 3 km runt en grannö, bokat in sönerna som följebåt och införskaffat en sån där lysande flytbojsgrunka som man ska ha släpande för att synas i vattnet. Det blir min nya utmaning, men än så länge lockar inte vattentemperaturen till några mer fysiska förberedelser.

Den 4 maj sprang jag Coronamilen (virtuellt lopp) och tyckte det gick ganska dåligt. Fick såna där fåniga tjyvstopp flera gånger när huvudet påstod att jag inte orkade hålla tempot. Men... till min oerhörda förvåning klockade jag in på näst snabbaste miltiden någonsin. Har bara sprungit snabbare på Hässelbyloppets platta asfalt (2019) och det bara med några få sekynder. Nu vet jag inte om min klocka loggar exakt lika noga som Hässelbyloppets tidtagning.

Men ändå! Jag känner ju min Möjaväg tillräckligt bra för att veta att det måste vara ganska precis en mil jag sprang. Men kontrollmätt är det ju inte.

Har också gjort en nödvändig resa till Fårö, där jag förutom det nödvändiga också hann med flera härliga rundor i försommarskir men karg natur. Älskar ju att springa där!

Vid flera tillfällen har jag också sprungit "Länge Leve Loppet" som arrangeras av bl a Sverige Springer. Vinnare dras bland de som skickar in bästa formuleringarna i samband med sina lopp och minsann om jag inte vann där. Ett par skor från Brooks. Jättekul!

Avslutar detta inlägg nu och springer nu vidare tills vi hörs nästa gång!

Äldre inlägg

Nyare inlägg