Det rullar på

Springandet går som förväntat. Det blir ungefär 2,5 mil varje vecka i snitt och 3-4 pass. Eftersom jag nu närmar mig Premiärmilen tänker jag inte köra fler jättelångpass förrän efter det loppet utan ha lite mer fokus på kort och "snabbt".

Annars håller jag på jättemycket med boken, längtar verkligen efter att få ut den på riktigt. Provtryckexemplaret såg lovande ut och visade att jag fixat inDesign riktigt hyggligt för att vara nybörjare. Nu är det korrekturläsning och lite kompletterande texter som gäller plus att välja ut bilder.

Snart finns den att köpa i en bokhandel nära dig... (dvs beställa på nätet, både i pappersform och som e-bok är det tänkt).

Längsta långpasset i år

Det blev 24 kilometer i alla fall. Inte särskilt bra kilometrar, i alla fall inte de 8-9 sista. Men i början gick det fint. Körde gåjogg som vanligt och malde på, den här gången på asfalt som faktiskt fått lite vårkänsla med grushögar i stället för snömos. Det var tidig morgon när jag gav mig ut och även om solen var uppe så kändes det nästan som soluppgång när den kom över trädtopparna och några fåglar började kvittra i buskarna. Tempot var som jag ville ha det, fokus låg helt på att köra hela sträckan. I fickan hade jag en förpackning nötcreme som skulle ge lite energitillskott vid vändpunkten efter 12 km. Så var det i alla fall tänkt. Men så blev det inte för när jag kom dit så hade nötcremen gjort sig totalt osynlig. Letade i alla fickor och midjeväskan utan resultat.

Jag funkar ju som så att när något inte går som planerat så är det inte lika roligt längre så det blev helt klart en mental dipp i det här läget. Fanns dock inte så mycket annat att göra än att börja springa tillbaka. Så då gjorde jag det och det gick väl hyfsat en dryg halvmil, då började det kännas att jag inte tankat. Jag närmade mig ett bageri och fick nästan hallucinationer om de wienerbröd jag skulle kunna köpa där. Eller kanske rentav sätta mig med en fika och sen ta bussen resten av vägen. Oh, vilka drömmar jag hade och magen den knorrade. Men benen sprang faktiskt förbi bageriet. Trots allt.

Ett par busshållplatser längre fram var det nära igen att jag avbröt, men bussen hade just gått och att vänta på nästa skulle ta lika lång tid som att gå resten av vägen. Så jag gick. Totalt slut. Avslutade med besök i närbutiken där jag inhandlade banan och en Snickers som jag direkt stoppade i mig. Får väl se detta pass främst som mental träning och det gick ju i alla fall ganska bra. Wienerbröd får jag äta nån annan gång.

Vasaloppet

Nej, jag åker inte skidor. Äger inte ens några. Men Vasaloppet måste man ju kolla på ändå tänkte jag.  

Det var innan jag insåg hur mitt deltagande i UV45 förra året hade påverkat mitt omdöme. Nu blir det nästan plågsamt attupptäcka hur galna tankar man får. Att avverka hela sträckan kan väl inte vara omöjligt? Går man uppför den långa backen i början är det ju utför resten av vägen. Plättlätt även utan skidor..? 

Eller hur var det med  backarna vid Eldris som jag ”tyckte jag märkte” sist? Äsch, dom var väl inte så farliga. Bara kolla banprofilen. Den första är nog den enda som egentligen känns. Sen är det bara 87 km kvar ju. Nerför... och myrarna är ju platta. Eller?

Hrm. Nånstans i dessa funderingar är jag lättat över att jag är uppbokad på annat när årets Ultravasa går. Men 2020 kanske?

Nä, man är nog inte riktigt riktig!

Nu är boken på gång

Det är ju nästan mer fokus på boken än på joggingen just nu. Så spännande att försöka få till allt på rätt sätt så den kan gå till tryck. Har lärt mig massor om inDesign, layout och typsnitt längs vägen. Frågan är om det är tillräckligt. Blev det verkligen rätt färgprofiler och utfallsmarginaler? Jag hoppas det, men för att få veta säkert har jag nu laddat upp både omslagsfil och inlaga från den books-on-demandtjänst jag tänker anlita för utgivningen när allt är helt klart.

Ska bli så spännande att få ett "betaexemplar" om nån vecka. Hoppas det är åtminstone i närheten av det jag tänkt mig för i så fall är det "bara" slutkorrektur och lite finlir som återstår för publicering. Därefter tänker jag konvertera den till eboksformat också för att göra den tillgänglig för digital läsning också.

Joggingen rullar också på. Förra veckan blev det dryft fyra mil, den här veckan har jag tagit det lugnare med löpningen. Ett sista långpass återstår senare i dag, men å andra sidan har jag gjort några riktigt tuffa gympass för variationens skull. Känns som kroppen mår bra av det.

Det där med lopp

Egentligen var ju årets planering klar. Ungefär ett lopp per månad från mars till oktober. Lite varierande längd. Känns ganska lagom. Men så var det detta med att gå i mål på Stadion. Och en diskussionstråd på Facebook om loppet dagen före maran där man har samma målgång. Ett femkilometerslopp bara. Inte sprungit så kort på rätt många år. Ska det deltas i tävling ska man ju kämpa länge. Eller..?

Men nu blev det en anmälan i alla fall. Stockholm High Five - fem kilometer den sista maj. Kanske får man återuppleva lite av stämningen från förra årets, bokstavligt talat heta marathon. Vem vet. Bara halva känslan vore också fantastisk. Lite svalare får det däremot gärna vara.

Men nu närmast väntar ett trivsamt långpass på Möjavägarna. Ungefär en halvmara är det tänkt att bli på lite vårvinterskrovlig grusväg. Gåjogg såklart. Också nåt att se fram emot och vädret är lovande med sol och några plusgrader enligt SMHI. Det gäller att passa på...

Äldre inlägg

Nyare inlägg