Om

Råkade klicka in en anmälan till Stockholm Marathon 2017 2018 vilket blev start för denna blogg. Efter att ha erövrat min första maratonmedalj i ett rekordhett Stockholm springer jag nu vidare mot nya utmaningar.

En maradröm behöver inte ta slut!

Presentation

Senaste inlägg

Visar inlägg i kategorin Träning - Maraprogrammet

Tillbaka till bloggens startsida

Årets första långpass

Fast egentligen blev det ganska kort om man räknar kilometer, men det var i alla fall lite mer än programmet som tyckte jag skulle vara ute och gåjogga i 90 minuter, det blev 97. Hur långt jag kom är ju faktiskt oviktigt i sammanhanget.

För första gången på mycket länge körde jag disciplinerad gåjogg med 8 minuter jogg och 1 minut gång hela tiden. Och precis som jag egentligen redan vet blev medeltempot högre än när jag joggar hela tiden. Det är jättetydligt. Lika tydligt var det också att man blir bra på det man tränar och eftersom jag inte tränat sån här gåjogg sen i somras hade jag ibland svårt att komma igång efter gångavsnitten. Det som tidigare varit helt naturligt och gått automatiskt krävde nu lite mer aktiv igångsättning och jag fick mer än en gång uppmana mig själv:

- Jomen spring nu, om åtta minuter får du gå igen.

Och så gjorde jag just det. Härligt pass blev det i alla fall i strålande januarisol. Nollgradigt och vindstilla. Härlig runda.

Inget nyårslöfte, men...

... nu får det bli ordning på torpet igen. Har varit alldeles för ostrukturerad med springandet ända sedan Hässelbyloppet. Nu är det dags att styra upp det här lite igen eftersom nästa marathonlopp närmar sig. Den 18 maj är det Helsingfors City Marathon och dit är jag anmäld. Innan dess ska jag klara av Premiärmilen den 30 mars och Tjejmilen21 den 27 april.

Idag påbörjade jag ett 20-veckorsprogram mot maran. De andra loppen får komma som "träningspass" längs vägen. Kommer lägga mycket fokus på uthålligheten nu. I Helsingfors finns det "reptider" på många ställen och jämför jag med Stockholmsmaran så kan det bli rejäla problem med den sista vid 40 km om jag inte skaffar mig bättre ork. Fast det kanske inte är 28 grader varmt i Helsingors å andra sidan...

Hur som helst så blev det kortintervaller i dag. 15x90 sekunder med 20 sek vila. Har inte sprungit kortintervaller på ganska länge så det var rätt tufft, speciellt som vägen var isig och moddig och jag hade mina dubbade (inte så lättsprungna) skor.

Men nu är det gjort i alla fall. Det är gott så.

I morgon blir det transportjogg till och från Möjagympan och på onsdag väntar programmets andra löppass.

Taggat med: 

Styrkebesked

Det var bestämt att det skulle bli långpass, jättelångpass. Tre mil var det tänkt och för att få in det ställde jag klockan tidigt en söndagmorgon. När jag vaknade strilade regnet ner. När jag åt min gröt och drack mitt kaffe duggade det. I stället för vindjacka blev det regnjacka och mobilen stoppade jag i plastpåse. Vätskebälte med energidryck, nyponsoppa och vatten i de olika flaskorna. Banan och nötcreme i fickan. Kepsen djupt neddragen och ut kom jag. Körde min sedvanliga gåjogg och inledde med 10 minuters promenad som uppvärmning. Sen rullade det på. Det blev blötare och blötare. Jag sprang och sprang. Vägen var lerig. Jag blev lerig. Skorna blev genomsura. 

Når man bor på en ö blir det många vändor kors och tvärs för att få ihop tre mil. Ganska tjatigt. Och regnet fortsatte hela tiden. Men det gick faktiskt bra. Slog pers på halvmaran med några minuter. Fortsatte i samma tempo ett tag till men kroknade väl lite, mest mentalt och tänkte avstå sista 6-km rundan. Men pannbenet funkade och jag fortsatte. Gick mer och sprang verkligen inte fort. Fick några förskräckliga kilometertider på slutet, men också nån som var helt OK. Och när jag nådde uppfarten till huset visade gps på 29,7 km. Till min förvåning sprang benen vidare ytterligare en sväng. Tre mil var det sagt och tre mil blev det.

Genomblöt, trött och mycket nöjd kom jag hem och fick en efterlängtad varm dusch. Plus en härlig lunch att återställa kaloriunderskottet med. Förutom stelhet var jag helt OK. Inga skavsår, inga skavanker De nya skorna hade skött sig perfekt. Och dessutom hade långpasset gått nästan en halvtimme fortare än jag räknat med.

Vilket härligt styrkebesked inför maran. Nu kan jag trappa ner lite, åtminstone vad gäller långpassen framöver. Om 20 dagar är det Göteborgsvarv och om 34 dagar ska jag stå på startlinjen till mitt stora mål. Nu börjar det kännas som det är på riktigt!

Sista långpasset på g

Idag kom startbeviset till Göteborgsvarvet.

Tvekade länge innan jag anmälde mig eftersom det är bara två veckor före mitt stora mål den 2 juni. Men sen bestämde jag mig för att se varvet som ett sista långpass helt enkelt. Det blir ju bra mycket roligare att springa det bland tusentals andra, med highfajvande publik. Sen kan man ju bara hoppas att det ger det styrkebesked jag hoppas på så jag slipper oroa mig så ohemult för de där repen på maran.

43 dagar kvar till Stockholm Marathon och en månad till varvet...

Det gäller att välja rätt väg

Att planera långpass kan vara roligt. Särskilt om man försöker hitta nya rundor. Då upptäcker man om inte annat hur oherrans långt man kommer på ett par mil. Hur många vägar man måste ta, liksom. När man inte hittar så bra i krokarna är det då lämpligt att tänka först och springa sen. Åtminstone trodde jag det. Så jag ritade upp en runda om 26 km med start och mål vid lägenheten där jag understundom vistas. Tyckte det såg så fint ut. Först en sväng runt samhället och sen ut i naturreservatet. Men det blev inte som jag tänkt...

Det finns skäl till att ha vägar runt samhällen. Ibland ligger det till exempel stora avfallsanläggningar där nånstans. Och då kan det hända att det är väldigt tät trafik med stora lastbilar. Som dammar. Och kör fort. Eftersom vägen i så fall inte har något turistvärde läggs föga på att göra den fin, eller ens gångbar. Det är en asfaltbana, dammiga diken och inte så mycket mer. Dit kom jag efter tre kilometer.

Fick gå ner i diket stup i kvarten, och andades försiktigt genom tröjan som jag drog upp. Tänkte att det väl inte skulle vara så lång bit på detta sätt. Men det var det. Skorna blev gråa, jag blev grå. Och där någonstans tappade jag väl egentligen intresset för min efterlängtade löprunda. Men två mil återstod...

Det blev många pauser, när jag tappar rytmen sådär tappar jag på nåt sätt strukturen. Benen känns inte som dom ska och pannbenet lyser med sin frånvaro. Hade ryggsäck med och där fanns både nyponsoppa och banan. Där kunde jag lägga jackan när det blev för varmt. Där hade jag kartan. Varje gång måste jag stanna och ta av den och gräva lite.

Men jag fortsatte i alla fall och kom så småningom ut i ett mycket vackert naturreservat med gångvägar. Hästhagar. Röda stugor, en liten konstnärsatelje där jag fotade en stengubbe som får symbolisera den övergripande känslan på denna runda. Efter ett tag kom jag till ett läge där verkligheten inte längre stämde med kartan och då beslöt jag mig för att helt enkelt vända och ta raka spåret hem.

Och sista milen var helt OK.

Äldre inlägg