Maradrömmen - efter pandemin

Det är ju nästan mer fokus på boken än på joggingen just nu. Så spännande att försöka få till allt på rätt sätt så den kan gå till tryck. Har lärt mig massor om inDesign, layout och typsnitt längs vägen. Frågan är om det är tillräckligt. Blev det verkligen rätt färgprofiler och utfallsmarginaler? Jag hoppas det, men för att få veta säkert har jag nu laddat upp både omslagsfil och inlaga från den books-on-demandtjänst jag tänker anlita för utgivningen när allt är helt klart.

Ska bli så spännande att få ett "betaexemplar" om nån vecka. Hoppas det är åtminstone i närheten av det jag tänkt mig för i så fall är det "bara" slutkorrektur och lite finlir som återstår för publicering. Därefter tänker jag konvertera den till eboksformat också för att göra den tillgänglig för digital läsning också.

Joggingen rullar också på. Förra veckan blev det dryft fyra mil, den här veckan har jag tagit det lugnare med löpningen. Ett sista långpass återstår senare i dag, men å andra sidan har jag gjort några riktigt tuffa gympass för variationens skull. Känns som kroppen mår bra av det.

Äntligen har jag kommit till skott med mitt bokmanus. Nu skriver jag "på allvar". Jag hoppas min bok ska inspirera fler att komma igång med att springa. På sitt eget sätt!

Att börja jogga vid 57 års ålder är inte så vanligt. Håller kroppen ens om man inte sprungit tidigare? Jag bestämde mig för att testa, det kändes som löpning var enda motionsform som fanns inom räckhåll och bara promenader var inte tillräckligt längre.

Kan gamla tanter springa? Kan humlor flyga? Behöver vi egentligen veta om det går eller hur det kan gå till. Det enklaste är väl ändå att bara prova tänkte jag och började leta lite tips på nätet. Det fanns inte så mycket info för 57-åriga tanter, men desto fler för ärtiga tjejer och killar i 30-35-årsåldern som börjat springa "på gamla dar". Jag insåg rätt snabbt att jag måste skapa mitt eget upplägg. Lyssna mer på mig själv och min kropp och strunta i andras febrila jakt på miltider.

Det är vetenskapligt bevisat nu att humlor faktiskt kan flyga trots de små vingarna och den klumpiga kroppen. Och jag har för mig själv bevisat att tanten kan springa, trots stela ben och långsamma muskler. Humlorna har inte inväntat vetenskapliga förklaringar, de har flugit ändå. Precis så har jag också försökt göra. Efter mina egna förutsättningar.

Denna text, som kanske blir en bok är ett försök att dela med mig av mina erfarenheter, tankar och reflektioner.

Jag är ingen expert på något annat än mig själv, jag har gjort på mitt sätt och hoppas kunna inspirera dig att göra på ditt sätt. Du som också vill försöka röra på dig lite mer. Gå, lunka, lufsa, jogga, gågga eller springa. Vad du än kallar det kan du vara stolt över dina prestationer om du utgår från dina egna förutsättningar.