Nu tycks allt handla om väderprognoser.

De senaste dagarna har signalerna för ett riktigt, riktigt varmt lopp duggat tätt. Idag går tidningar ut med "bästa tipset för Stockholm Marathon: Starta inte". På nätet pratar vi kläder, vätska, salt och strategier och vikten av att lyssna på sin kropp.

Känner mig så väl förberedd, har kämpat så länge. Vill verkligen köra och kommer att försöka. Det finns många extra och nyinsatta vattenhål och duschar längs vägen har tävlingsledningen just informerat om. Så jag får försöka hålla mig så sval det går. Eller ovarm i alla fall.

Har idag sprungit en kort 6 km-runda i 24 grader. Inte alls samma som 42 km i 30 grader förstås, men gläder mig ändå att det funkade utmärkt och gick både snabbare och lättare än normalt. Har blivit bättre på att hantera värme sen förra sommaren. Om det räcker till riktigt höga temperaturer vet jag förstås inte men jag har inga problem med att dricka mycket, eller äta både salta och söta grejor under ett lopp. Trixet med "handledstrasa" från Göteborgsvarvet kändes väldigt bra så det ska jag ha nu också. Och wettexduk i kepsen för att hålla huvudet kallt.

Inser att många fler än jag trodde vet vad jag står inför. Får både "Lycka till" och "var rädd om dig" från höger och vänster. Bra pepp. Och om jag ändå måste bryta är det ju inget misslyckande utan bara "force majeure" och förresten har jag redan kollat på ett annat marathon i sommar. På Öland. Platt och fint och ingen maxtid! Bara en sån sak.

Kanske ett lämpligt (tröst)pris efter lördagens utmaning?