Just avverkat ett varmt, men kort intervallpass inramat av mysjogg längs en skogsstig. Nu är det nedvarvning som gäller och det är bara tre pass kvar enligt mitt program. Eller två, om jag väljer att vila mig i form i slutet av nästa vecka...

Väderleksprognoserna har plötsligt blivit oerhört intressanta. Rent teoretiskt vet jag att det inte går att spå särskilt bra tio dagar i förväg, men kan inte låta bli att titta ändå. Och humöret och förväntningarna åker berg- och dalbana. Igår skulle det bli 22 grader, idag står det plötsligt 31. I en annan app har man kommit fram till att det "bara" blir 24 grader. Men jag tror naturligtvis att den varmaste är den mest troliga.

Hur var det nu med negativa tankar. Bort med dom! Hellre glädjas åt de svalare prognoserna och ha varit glad i onödan... Lättare sagt än gjort.

I alla fall känns allt annat bra. Fick inte minsta blåsa eller skavsår efter Göteborgsvarvet. Redan två dagar senare körde jag ett riktigt bra femkilometerspass med lätt känsla i benen. Idag gick det också lätt. Känns som jag är redo.

Har förstås gått igenom loppet i lördags kilometer för kilometer i loggen och även jämfört med tidigare halvmaror och försökt planera upplägget utifrån vad jag sett. Helt klart verkar jag fixa snabbare sluttider om jag börjar jäääääääättelångsamt. På egna långpass brukar jag ju till och med gå hela första kilometern som uppvärmning och ändå få skapligt medeltempo totalt.

Så får det bli!