Nu börjar det bli jättenära. Bara tio dagar till "sista långpasset" även kallat Göteborgsvarvet och sen ytterligare 14 till "the big one". Det har känts bra rätt länge nu även om benen känts lite stela ibland. I början av denna vecka gjorde jag två försök att få till löppass, men latmasken vann och benen låg hellre utsträckta i soffan. Började nästan tro att jag drabbats av nån maradrömshypokondrivariant som gjorde att jag inte ville springa. Men i morse kom jag ut igen som tur var och då kändes det riktigt bra.

Det som utmärker senare tidens rundor är att jag testar allt möjligt. Vilka strumpor funkar bäst, vilka gåjoggintervall och vilket tempo är rimligt att hålla? Hur länge funkar batteriet i mobilen om den ska med och hur gör jag för att mina supporters enklast ska kunna se var jag befinner mig på banan. Skor har jag redan bestämt mig för, det blir mitt nyaste förvärv, mina Altra som visat sig vara så himla sköna och har bra plats för tårna. Och bra dämpning.

Testar även energivarianter och idag intog jag mitt livs första gel, nån gegga med koffein bland annat. Det var baske mig det äckligaste jag smakat på mycket länge. Men verkade funka som avsett och magen accepterade denna märkliga soppa. Funderar på att ta med några såna om energin på banan tar slut tills vi eftersläntare kommer förbi. Har hört att det kan bli så.

Men först och främst måste jag hålla mig hel. Det höll på att gå åt skogen med det när jag testade barnbarnens hooverboard häromdagen. I nästan tre sekunder. Sen blev det en dubbel mollbergare, tyvärr utan vatten att landa i. Men klarade mig med bara ett litet blåmärke. Får väl nånstans acceptera att jag är en gammal farmor, borde väl parkera mig i gungstolen tycker somliga och hooverboard är definitivt inget för mig men marathon tänker jag springa i alla fall.

Så de så!