På gårdagens runda passerade jag 100-milasträcket för 2019. Det motsvarar ungefär avståndet från Stockholm till Lund tur och retur... Det är långt!

Har alltså sprungit eller powerwalkat (under rehabperioden) totalt 100 mil sedan den 1 januari.

  • Januari 108 km
  • Februari 128 km
  • Mars 116 km
  • April 111 km
  • Maj 123 km
  • Juni 78 km (+ 12 km powerwalk/stavgång)
  • Juli 93 km
  • Augusti 141 km
  • September (fram till 23/9) 91,1 km
Det har blivit två maratonlopp och två halvmaraton. Plus några millopp och faktiskt också ett femkilometerslopp. Mitt första på så kort distans. Och min egen skrytvägg har kommit på plats.

Dessutom har jag även i år varit värd för ett Snigelrun of Hope till förmån för Barncancerfonden där vi samlat in 6 500 kronor till forskningen. Känns bra!

Nu återstår bara ett enda lopp för i år. Hässelbyloppet den 13 oktober. Blir tredje gången och efter senaste tidens envisa fartträning hoppas jag att äntligen kunna springa lika fort (eller kanske fortare?) som 2016, alltså innan jag började mala långdistanstempo och uthållighet. Men det är så mycket som spelar in, väder, vind, hälsa och humör. Det enda jag vet med säkerhet är att Hässelbyloppet är kul att springa. Med det avklarat byter jag träningsprogram och sätter på allvar fokus på London Marathon i april 2020.

Det blir också kul!!!