Det är midsommar. Jag går med lätta steg från midsommarstång, små grodor ochbarnbarnens potatislöpning. Det är grönt och fullt med blommor längs vägen. Har ätit fin sillunch med delar av finaste familjen och vet att andra delen av den har jättetrevligt på annat håll. Svalor svirrar i luften och det är många sommarklädda människor i solskenet. Små ulliga moln speglar sig i den blanka vattenytan. Känner en sån där riktigt fin midsommarkänsla och glädje över att vara just där jag är. Just då. Just nu!!!

Så har det inte alltid varit. Midsommar, och alla andra helger var under många år en plåga. Något jag fasade för och under ett antal år helt enkelt struntade i. Ville mest dra täcket över huvudet och vänta tills dom gick över. Trodde aldrig jag åter skulle kunna känna någon festkänsla dessa hemska dagar. Vilken tur att saker förändras!

Då var då och nu är nu.

Carpe diem och glad midsommar på er alla!