Så kom den där dagen när jag för första gången skulle testa att springa utan stavar. Bara gåjogg och 2-minutersjogg och både uppvärmning och promenadavslut. Ställde kosan mot ett

raukområde här på Fårö utan att veta exakt hur långt det var dit. Den första springomgången gick verkligen inte bra, men sen flöt det på med skön känsla. Två minuter jogg och tre minuters promenad. Helt utan tidspress. Bara njuta. Plockade några smultron här och fotograferade där. Kilometer efter kilometer passerade. Först på stora vägen, sen en smalare och krokig mot Gamle Hamn. Fantastiska vyer. Hade ingen aning om när jag skulle vara framme. Solen sken och benen skötte sig fint.

Så kom jag då fram till sist. Svängde in på skogsvägen bakom parkeringen och kom ut på den stora strandvallen mot havet. Så vackert. Vinden friskade i medan jag sprang längs dynerna bort mot raukarna. En otrolig lycka över att vara där jag var. Att kunna springa igen, om  än bara i tvåminutersintervaller. Att vara disciplinerad nog att inte utmana ödet. Bara njuta. Efter drygt 6 km blev det fotostopp och sen vände jag åter. Så nöjd och glad med härlig känsla i hela kroppen. Äntligen! Det där med Runner´s High kan säkert ha olika definitioner, men den här rundan var absolut den här "runnarens highest".

I morgon blir det bara en kort stavpromenad igen. Inte ha för bråttom. Det pågår fortfarande rehab.

Men dagens känsla kan jag leva på länge!