Det här var ju loppet jag anmälde mig till för länge, länge sen. Bara för att jag ville gå i mål på Stadion igen, men absolut inte springa just Stockholm Marathon igen. Valde efter diverse turer att springa mitt vårmaraton i Helsingfors. Det kan ni läsa om i en annan racerapport. Sen slog maratondjävulen till och jag anmälde mig till Stockholmsmaran i år också. Förträngde totalt att jag redan var anmäld till en femkilometare kvällen före.

Visst funderade jag på att hoppa av. Men fem kilometer är ju inte jättelångt och jag behövde inte alls springa fort. Jag ville bara ha roligt och komma i stämning. Så tänkte jag och ungefär så blev det faktiskt.

Jag hämtade ut nummerlappar till båda loppen tidigt på fredagen och framåt kvällningen sällade jag mig till alla "gultröjorna" inne på Stadion. Hittade flera kompisar från Team Snigel vilket var jättekul. Så småningom drog vi oss ut mot starten och sen bar det iväg i skönt nerförslut första kilometern.  

Härlig stämning. Vi såg ut nästan som ett böljande rapsfält i våra gula lopptröjor. Somliga böljade fortare än andra, jag körde på i mitt tempo med skön känsla i benen. Det blev lite svängar mellan häststallar och grusstigar i kringelkrokar runt Stadion. Här och var fick man kryssa mellan hästmockor också så det var i viss bemärkelse ett skitlopp. Men i alla andra avseenden kändes det härligt. Benen var så pigga, mentalt så bromsade jag och körde precis enligt plan för att inte bli för trött infor lördagens mara. 

Tre vätskestationer på ett femkilometerslopp kan absolut diskuteras. Det behövs såklart inte. Men samtidigt bidrog det till en närvaro, det var funktionärer precis överallt längs vägen som peppade och tjoade och gjorde High Five med stora "handskar". Härlig stäming och precis det jag saknat från Helsingfors. 

Målgången inne på Stadion kändes kanon. Funderade lite på hur det kommer att kännas efter 42 km, inte lika lätt kanske, men säkert många gånger häftigare. Direkt efteråt åkte jag ut till lyan på  Värmdö för att samla ihop mig inför den verkliga utmaningen. Min tredje maradröm om man så vill.