Det var ett kul lopp, inte tal om annat. Men nog saknade jag bananen vid målgång. Och givetvis medalj. I stället fick vi äpple och Red Bull som var något av det äckligaste jag smakat. Har gjort helt rätt som hållt mig borta från den så kallade drycken hittills.

Men vi tar det från början: Jag skulle starta 10.30 och var först en sväng till Medis och lämnade in väska med ombyte. Sen tuben till St Eriksplan och kort promenad till startområdet. Sol men kalla vindar som var lite jobbiga trots att jag hade en gammal tröja som jag tänkte slänga vid start.

Uppvärmningen leddes på storskärm och rörelserna var nog jättebra om man hade sådär tre meters manöverutrymme åt alla håll. Det hade inte vi sardiner i startfållan, det blev lite armviftningar och nån försiktig knäböj. De flesta joggade på stället eller småhoppade för att få upp värmen.

När starten gick var det jättetrångt och långsam gång som gällde de första fem minuterna. Ovan jord var vi i drygt 2 km, sen ner i tunneln. Ett tips är: Använd inte fotokromatiska glasögon om du tänker springa från fullt solljus till en mörk tunnel. Väldigt svart var det innan glasen ljusnade.

Jag tog rygg på en vältränad man i 30-årsåldern och hängde med honom riktigt länge faktiskt.  Han hade visserligen knäortos och kryckor, men va sjutton... ;-)

I tunneln hade man ordnat med färgeffekter, ljusspel och även skyltar som visade vad som fanns ovanför. "Nu springer du under Adolf Fredriks Kyrka" osv. Jag följde med strömmen i skapligt tempo.  det gick bra att springa och var inte längre nån trängsel, däremot rätt varmt. Stannade helt ibland för att ta fotografier. Fokuserade på upplevelsen i stället för resultat. På slutet av loppet kom två mördande branta backar och trots att jag gick kändes det jobbigt. Men i mål kom jag i alla fall och nu är säsongen 2017 igång på riktigt.


Nästa lopp blir WHHM den 22 april.