Jobbigt men härligt på många sätt! Att få springa över mållinjen med en liten barnbarnshand i sin är oslagbart. Att både han och kusinen stolta bar sina medaljer efter att ha klarat av sina egna Möjalopp långt innan farmor gick i mål gjorde lyckan fullständig. Men vi tar det från början...

Det var (som vanligt denna sommar) varmt. Jättevarmt! 26-27 grader och dessutom åskluft och kvavt. Värsta tänkbara för mig med andra ord. Jag tycker om att ha luft när jag springer, en liten egenhet jag har. Det hjälper inte att benen är starka. Finns inget syre funkar det inte. Men jag tänkte ändå försöka. Tröjan dränkt i vatten, kepsen likaså. Planen som vanligt att ta mig runt. Första kilometern gick lättare än jag väntat mig. Stannade och växlade några ord med funktionärerna vid vattenhålet innan jag svängde in på skogsdelen av banan efter de första fyra kilometerna på grusväg. Skogen var varm och kvav. Har ju sprungit sträckan flera gånger i sommar, även i uppförsbackarna. Idag fick jag gå. Det fanns inget annat. Hade eget vatten med och det var en himla tur.

När jag åter närmade mig civilisationen gick det lite lättare ett tag igen och väl ute på vägen igen gick det faktiskt riktigt bra. För att vara en sån här kvav dag. På raksträckan efter cirka 9 km ser jag sonen och två barnbarn vänta. Båda småkillarna bär stolt varsin medalj om halsen. Måste ju bra stanna, krama och gratulera. Lillpysen E (5 år) vill springa med farmor mot målet, men han sprang ju åt helskotta för fort för mig så jag gjorde upp med hans pappa om att de skulle åka i förväg till målet och sen att vi skulle springa över mållinjen tillsammans. Och så blev det.

Mötte upp dem igen precis före slutspurten. Stannade och pratade igen. Fick ett barnbarn i varje hand en bit, och den yngsta följde med ända in i mål.

Stoltaste farmorn i hela världen ju.

Tiden blev, trots eller tack vare värme på flera sätt, ganska hygglig. Speciellt med tanke på de olika pratstunderna längs vägen. Att ha trevligt är viktigast. Och trevligt hade jag! Det hade även mina söner och mina barnbarn och nästa år ska vi ställa upp med ett ännu fler deltagare från familjen är det bestämt.