Idag var jag ute en runda på Fårö igen. Måste passa på, i morgon åker vi hem. Det blev en ny runda ut till Norra Gattet. Vägen dit gick över fåröisk savann med krokiga enar och en och annan tall. Asfaltvägen slingrade sig framåt, lite längre än jag trodde faktiskt men det var så kul att inte veta, att förutsättningslöst bara fortsätta och se vad som dök upp. Minuterna och kilometrarna gick fort, i alla fall mentalt. Jag tänkte på Rune Larssons bevingade ord om att man ska springa precis så fort och så långt att man längtar till nästa gång. Det är det som är grejen. Och när man efter ett antal kilometer kommer fram till något så fantastiskt som Norra Gattet är det värt vartenda steg både på denna runda och alla tidigare eftersom de tillsammans grundar för att man ska kunna upptäcktslöpa och få se nya platser. Tack vare joggingen. Bilder blir så futtiga i sammanhanget.

Det var väldiga dyner med kalksten. Vågformade ända ner till vattnet och där tog andra vågor vid. Jag stängde av klockan och satte mig på en sten och bara njöt. Solen gassade och vinden svalkade skönt från havet. Så småningon var det dags att försöka leta sig hem igen. Jag följde på ren chansning ett par hjulspår längs stranddynerna. Kom fram till en vågbrytare och en ny vik. Så småningom vände hjulspåren upp mot land igen och det visade sig efter ett tag att de anslöt till samma asfaltväg jag tidigare kommit på.

Sammanlagt under min Fårövecka har det blivit nästan fem mils springande trots att jag inte gjort något riktigt långt pass.

  • 1 aug: 13,8 km, Ryssnäs
  • 3 aug: 10,8 km, Gamle Hamn, plus 1 km havssimning i Sudersand
  • 5 aug: 9 km, Dämba
  • 7 aug: 14 km, Norra Gattet

Höften verkar hålla, och nästa vecka är det dags för Midnattsloppets backar som jag hoppas ska gå skapligt trots utebliven backträning pga rehaben. Två veckor senare är det dags för Helsingborg, det blir halvmaratondistansen där för mig. Har bokat om mig nu. Är inte redo för det dubbla ännu, det spar jag till London marathon i vår.