Ja, det är ju de där höstrundorna. Då prestationens absolut svåraste moment ligger först: Att komma över tröskeln. När kulingen viner och regnet piskar mot rutan känns löplusten inte som starkast. Om jag säger så. Själv är jag inte jättebra på att hålla uppgjorda planer och den här veckan borde jag ha kört en tidig fartleksrunda i går, före frukost. Men då kände jag mig risig och blev kvar i sängen en stund i stället efter att ha bestämt mig för att köra rundan i dag i stället. Det var osmart! 


Idag är det riktigt ruggigt väder. Som inte vill gå över. Det bara blåste och blåste och regnade och regnade ända tills jag motvilligt insåg att jag inte kunde vänta längre utan drog på dubbla lager med löpkläder. Mössa och vantar för första gången i år. Och gav mig ut i rusket. Gick väl an i början när jag hade kulingen i ryggen, men hemvägen var desto slitigare.

Men rundan blev av och duschen och kaffet efteråt når oanade höjder på njutningsskalan! Det finns inga gränser för vad en tant kan göra för att få en riktigt god kopp kaffe! Sådeså!