Det gick några dagar efter Helsingforsloppet. Det gick ju egentligen rätt bra efter omständigheterna även om det var tråkigt.Utom sista biten då...

Jag har ju tränat för distansen rätt länge och vill inte ha tråkigt. Jag vill ha roligt. Var är långa distanser roliga så här års om man bor i Stockholmsområdet? Just det!

Och när det seglade förbi en Facebookinlägg från nån som ville sälja sin startplats så blev det som det brukar bli. Nu är jag anmäld dit och ska alltså springa maratondistansen ytterligare en gång inom loppet av två veckor. Är väl inte säker på om kroppen klarar det fullt ut, men eftersom jag inte slet hund i Helsingfors utan gick så mycket som jag gjorde tror jag ändå det är fullt möjligt. Jag kommer ju att gå i Stockholm också.

Just nu vilar jag. Blir bara lite promenader. Kanske en vända till simhallen om tiden räcker till. Så här fem dagar efter maran känner jag mig fullständigt återställd. Inga som helst spår efter de där fyra milen i lördags (förutom ytterligare en blå tånagel, då).

Det blir som det blir. Och förutom detta "extrainsatta" lopp har jag ju Helsingborg maraton i slutet av augusti också att sikta på. Det ska också vara roligt har jag hört.

Jätteroligt är också att min bok säljer så bra. Hoppas och tror den bidrar till att många många fler upptäcker det galna, härliga och njutbara med att springa helt och hållet i sin egen takt och på sitt eget sätt.