En vecka har gått sen jag gick i mål på årets andra marathonlopp. Som den kalenderbitare jag är sitter jag och analyserar, jämför med 2018 och det är lätt att se att jag blivit uthålligare sen dess. Stor skillnad på vilken tid jag behövde för de sista fem och/eller tio kilometrarna av loppet. Det är gott så.

Den här veckan har jag tagit det väldigt lugnt. Ett gympapass, några promenader och en femkilometersrunda är ungefär allt. Känns lagom och bra för kroppen. Men på måndag är det dags att börja om lite igen och nu med siktet på Helsingborg maraton sista augusti. Det lär vara backigt så jag ska definitivt träna på just det under sommaren. Ett av delmålen är Midnattsloppet två veckor tidigare och det är också backigt, det vet jag ju sen tidigare.

Känner mig just nu rätt mätt på lopp så det blir skönt med paus från det och i stället lite strukturerad träning. 3-4 löppass per vecka är det tänkt, varvat med stavgång och/eller promenad så jag håller igång varje dag under sommaren. Planerar bara ett fåtal riktigt långa långpass och kommer i övrigt satsa på intervaller och backträning plus lite vanlig distans med inslag av styrka. Eftersom jag fått förtroendet att ansvara för våra gympapass här på ön under sommaren blir det goda, för att inte säga obligatoriska "möjligheter" att köra annat än löpning även om själva ansvarandet mest består i att låsa upp och dra igång vår virtuella gympaledare via projektor i gympasalen varje tisdag.

Och parallellt med detta gläds jag åt att min bok - Långsamt är också framåt - inspirerar så många.

Får ena mailet efter det andra från personer som läst, blivit peppade, vågat börja springa eller rentav anmält sig till något lopp. Så jättekul att lokaltidningen skrev om den också. I morgon kommer en ny låda med böcker hem till mig, den första är redan slut och samtidigt säljs det hela tiden nya exemplar direkt i webbhandeln också utan min medverkan.

Kul är bara förnamnet.