Ända sen i somras har jag funderat över att göra ett riktigt långt träningspass.Helt utanför det vanliga maratonprogrammet ville jag testa uthålligheten.

För att slippa kuta kors och tvärs över ön i flera varv skulle detta ske på fastlandet. Från lyan i Gustavsberg till Fågelbro var tanken. Och tillbaka också förstås. Från bussen hade jag sett att det fanns gångväg. Igår var det dags. En kylig morgon men med lite försiktig sol då och då. Jag laddade med Snickers, banan och en flaska vatten och gav mig iväg. Körde min favorit - 8 minuter jogg och 2 minuter gång. Första kilometrarna var sega, fick ont i smalbenen och var stel i vristerna. Sen släppte det nånstans i höjd med Grisslinge.

Det var en skön känsla att svänga in på Stavsnäsvägen, längs golfbanan och ängarna. Naturen fortfarande i vackra höstfärger. Åtta - två, åtta - två... Nånstans vid 7-8 km fick jag rejält flyt och de där åtta minutrarna började gå väldigt fort. Kanske inte i tempo men mentalt vilket är nog så viktigt. Tempomässigt låg jag stabilt med en snittfart (inklusive gångavsnitten) runt åtta minuter vilket var precis vad jag ville. När Runkeeper signalerade 10 km hade det gått 1.20.

Efter cirka 12 km kom jag till Strömmabron. Kul att springa över den till fots efter alla miljoner gånger man åkt över med bil eller buss, mindre kul att upptäcka att den där gångvägen plötsligt lyste med sin frånvaro bara några meter in på andra sidan. Lastbilar och bussar dundrade förbi på den smala vägen och jag bestämde mig för att vända tidigare än tänkt. Tröstade mig med bananen och lite vatten.

Returen gick förvånansvärt bra även om benen började bli tunga. Peppade mig med att jag ju faktiskt gjort ett Göteborgsvarv på 21 km så jag var fortfarande långt ifrån min gräns. Passerade 20 km på 2.39 så andra milen gick faktiskt lite fortare än första. Halvmarasträckan gick på 2.46, alltså nästan en kvart snabbare än varvet i våras.

Det mesta sitter i huvudet och nu började det bli lite tungt.Sa huvudet.

Så här långt hade jag ju aldrig sprungit förut. 22 km. Men vid det laget kändes det som jag var tillbaka i Gustavsbergsområdet och jag kunde låtsas att det bara var en liten bit kvar. Sista backen upp mot lyan hade jag avverkat 24,5 km och då bestämde jag mig för att köra en extra åttaminutare för att få ihop 25 jämnt.

Men det där tyckte inte benen var nån jättebra idé. Dom ville hem. Det blev som det blev med springet den där sista biten, gick mest och var så trött så jag tog fel genväg också men till sist stod jag vid lägenhetsdörren igen. Mycket trött. Mycket nöjd efter 25,8 km.

Löparkalkylatorn konsulterades givetvis och den säger att detta motsvarar en marathontid på 5,49. Det är bara de sista 17 kilometrarna kvar att jobba med då...

Har sju månader på mig för det.