Det var några konferensdagar på Visingsö. Jag gick upp extra tidigt både första och andra dagen. Det vackra landskapet lockade nåt oerhört. Blev inga kvalitetspass men däremot 9 km första dagen och 6 den andra. Ungefär i alla fall.

Det är så härligt med såna här upptäckarrundor på bortaplan. Springer i långpasstempo, njuter. Ser mig omkring. Stannar och fotograferar när nåt dyker upp. Ibland stänger jag till och med av klockan för att kolla närmare på nånting. Tycker det ska kunna vara så här också, att njutningen och upplevelsen är i fokus, inte pulsen och tempot. Dom kan man jobba med andra gånger.

Första runden blev på måfå längs smågator och grusvägar. Var nere vid både östra och västra stranden. Vädret var alldeles underbart. Frisk, krispig sensommarluft. Solsken men inte för varmt. Ville inte sluta springa och höll på att missa frukosten rentav.

Nästa morgon hade jag som mål att hitta en särskild joggingslinga som någon rekommenderat och det gjorde jag. Det var underbart fin jogging i tunnlar av grönskimrande hassel med inslag av lärkträd och mäktiga ekar. Sprang längs stranden. Hade hoppats på soluppgång över Vättern men det var för molnigt denna dag. I stället kom jag fram till en ruin som visade sig vara Visingsborg (slottsruin från 1200-talet). Gick runt en stund där, läste informationsskyltar. Tog mig sen tillbaka till spåret. Men bara en stund senare tappade jag bort snitslarna och det blev orientering i stället. En skylt förkunnade att "kungseken" skulle finnas 1,3 km bort. Den vore ju kul att se så jag fortsatte åt det hållet. Det dök upp nya likadana skyltar, men då stod det inget om nån kungsek utan "rajtantajtan", "dragspel" och "däråt". Hittade varken ek eller rajtantajtan och till sist var jag tvungen att söka mig upp mot öns livsnerv, den längsgående vägen, och ta mig tillbaka till konferenshotellet, duschen och frukosten.

En sak är klar - Visingsöborna är fantastiska på att sköta landskapet och så har dom stora lass med humor. Tack!