Det där med upplevelserundor gillar jag ju. Så när jag skulle på uppdrag i Piteå åkte självklart joggingskorna med i packningen och tidigt på morgonen den andra dagen tog jag på mig dom, tightsen och en funktionströja och stack ut näsan. Bara åtta grader. Tur jag hade en tunn jacka också. På med den och sen i väg längs Storgatan ner mot vattnet. Det var helt öde denna tidiga timma. Friskt och skönt. Kom fram till Tages bro över till Pitholmen. Nej, så allmänbildad är jag inte att jag visste vad det var för bro förrän jag såg skylten, stannade och läste. Det är så joggseeing går till. Man joggar och turistar samtidigt. Men Tage fick alltså den där bron uppkallad efter sig för att han fick närmre till jobbet då. Nu vet jag det.

Sen sprang jag vidare längs strandlinjen. Mäktiga dimslöjor steg från vattenytan, himlen var fortfarande grårosa och solen hade ännu inte riktigt kommer över trädtopparna. 

Det blev en slinga dit näsan pekade. Fick snedda över daggvått gräs för att vända åter till parkvägen hellre än att ta mig upp på gatan. En så vacker morgon. På tillbakavägen hittade jag Konstparken med spännande konstverk relaterade till hav, vatten och fiske.

Gick runt en stund där. Fotograferade och läste på skyltar. Roligast var kanske den spännande historian kring varför Piteå och Saint Barthelemy i Västindien blev vänorter

Sen blev det dags att vända åter mot hotellet. Tog en liten extrasväng genom en annan park bara för att den var så fin men sen började tiden rinna ut så jag vände upp mot Rådhustorget igen. Hittade skylten i stenläggningen om att detta minsann var Sveriges allra första gågata (1961).

Morgonens joggseeing gav både kunskap och njutning. Efter dusch och frukost var jag mer än redo för en ny mötesdag.