Precis en vecka efter den rätt misslyckade insatsen på Tjejmilen21 skulle jag göra ett långpass hemma på grusvägen. Lite blött var det. Ensligt. Fjärran från tävlingsstämning och pepp. Men det skulle ändå göras och det skulle bli en halvmara nu också, men i disciplinerad gåjogg med fasta jogg och gåpauser. Jag började med att enbart gå första 10 minuterna som uppvärmning, sen 8.5 min jogg och 1,5 min gång. Hela tiden. Och minsann om jag inte överraskade mig själv. Denna halvmara gick cirka fem minuter snabbare än loppet en vecka tidigare. Utan att jag ens ansträngde mig.

Ännu en gång fick jag bevisat att gåjogg får mig att orka mycket, mycket bättre. Och bäst av allt - jag återfick känslan av att Helsingforsmaran faktiskt kan lyckas. Med stor sannolikhet kommer jag bland de absolut sista (av tidigare resultatlistor att döma) men som maken sa: - Bara du tar dig i mål så kommer du ju inte sist, för det är alltid folk som brutit längs vägen.

Så att ta mig i mål är mitt mål!!!

I mål har jag redan kommit med min bok också. I måndags fick jag äntligen hem mina författarexemplar och kunde skicka ut alla förbeställningsexemplar.

Och här har ju sociala medier en viss effekt, så när mina läsare började skriva om boken spreds det och beställningarna på nätet ökade rejält också.

Jättekul. Upptäckte även att det är superlätt att hitta boken tack vare titeln. Bara att googla på Långsamt är också framåt så får man länkar till Adlibris, Bokus, CDON och min egen webbshop där boken lätt kan klickas hem.