Nu är det fyra år sedan jag började jogga. Jag blir visst bara långsammare och långsammare, men springer också längre och längre. Mer fokus på mysrundor och inget alls på farten utom när det är nån maxtid som måste klaras. Och det dumma är att när det ska klaras maxtider spänner jag mig såpass att det vanligen går sämre än vanligt just då. Allt sitter väl i huvudet, som vanligt.

  • 2015: 269 km sprunget (maj till december) och första Tjejmilen avklarad.
  • 2016: 1 000 km sprunget och första halvmaran.
  • 2017: 1006 km sprunget och andra halvmaran samt Borås sextimmars. Men planerad marathondebut fick ställas in på grund av bråkig vadmuskel och sommaren gick i rehabens tecken.
  • 2018: 1 263 km sprunget, Sthlm marathon, UV45, Lidingölopp
  • 2019: 445 km sprunget hittills, premiärmil och en halvmara avklarat
Just nu jobbar jag på att verkligen tro på mig själv, att jag kan klara Helsingfors marathon trots rätt dåliga resultat på de lopp jag kört nyligen. Egentligen orkar benen och kroppen, men jag "tror" att jag blir så himla trött och då är det ju ingen idé. Har inte samma driv som förra våren inför maratondebuten tyvärr.

Men jag jobbar på det. För visst vill jag ju ha en maratonmedalj till! Jomenvisst