Nu är det bara fem dagar kvar till start. Klockan 15.00 finsk tid smäller startskottet och jag ska iväg på mitt livs andra marathonlopp. UV45 var visserligen ännu längre men räknas inte riktigt eftersom det var i dalaskogen och helt andra förutsättningar. Samt 11 timmars maxtid. Nu har jag bara 6 timmar på mig.

Läser allt jag hittar om loppet nu. Banprofilen, hur är den jämfört med Stockholm? Var är backarna? Var finns drickaborden och var kan jag få russin. Allt är viktigt. Plötsligt hittade jag något jag först inte ville veta. Reptider. Som snigel är jag allergisk mot reptider och på det här loppet har man fyra stycken. De vid 5 och 10 kilometer är väl överkomliga. Då har man förhoppningsvis bra kontroll över tempot. Men den vid 40 var lite oväntad. Oönskad. Att bli plockad av banan med bara två kilometer kvar känns som en riktig maramardröm. Först blev jag besviken, lite ont i magen rentav. Sen började jag tänka positivt, eller snarare sakligt.

Förra maran var det 32 grader varmt och de flesta backarna var på slutet. Det var våldsamma köer vid drickaborden eftersom alla var desperata efter vatten. Det var min allra första mara. Jag försökte inte ens springa på slutet eftersom jag efter att ha klarat sista repet vid 32 var säker på att få komma i mål och få min medalj.

Den här maran ser det ut att bli cirka 15-17 grader. Ganska platt och inga backar alls på slutet. Mitt senaste långpass i disciplinerad gåjogg gick hur bra som helst och med god marginal till reptiderna fram till 21 km i alla fall. Ensam. På en blöt grusväg. Med ork kvar (jag fortsatte springa i samma tempo utan problem nån kilometer till).


Mitt bästa 30-km pass gjorde jag i regn förra året och med skaplig marginal till reptiden där med. Även då i disciplinerad gåjogg.  Så det är nog det som är grejen. Gå in i rytmen – jogga 8.30/gå 1.30. Bryt den inte utan kör bara på. Tänk inte. Vätskepåfyllning kan kräva några gåsteg som då tas av nästa gåpaus. Inte tappa rytmen. Tror det är viktigast av allt, inte minst mentalt. Då borde det funka. Då SKA det funka! Jag har över 50 mil i benen sen årsskiftet. Långsamma må dom vara men orken är det inget fel på.

Har funderat på att ta med egen vätska för att inte alls behöva störas av vätskekontrollerna, men kommit fram till att det är bättre att slippa släpa på extra vikt. Camelbaken får ändå följa med, men bara för energi i form av salt och sött godis samt skavsårsplåster och mobil.

Jag är så redo jag kan bli!