Idag vaknade jag med lite stelt ben igen. Kanske var det gårdagens pass på gymmet som ställde till med nåt. Svårt att veta eftersom inget känns när man håller på. Men det är bara att ta det lugnt och låta det ta sin tid. Och foamrolla massor. Tror jag tänker rätt när jag tänker att styrka är viktigt att bygga upp först och främst. Löpningen väntar jag med, fortsätter med raska pass med mina bungypumpstavar ungefär varannan dag. Nästan lika skönt som en joggingtur faktiskt. 

Nu har jag börjat kolla på nya maradrömmar också. Fått tips i en facebookgrupp på bra nybörjarlopp, exempelvis Helsingborg. Nice, Amsterdam och häromdagen dök Bournemouth upp som en stark kandidat, inte minst på grund av generös maxtid. Det loppet går i oktober, kanske hinner jag bli klar till dess. Vem vet?

Det jag vet är att jag inte tänker anmäla mig till något lopp alls förrän jag känner att jag är ordentligt på banan igen. Det betyder i min värld att jag kan springa sådär en mil i behagligt tempo utan minsta känning. 

Har ju tidigare lämnat walkover på både Women Health och Stockholm Marathon, de lopp jag fortfarande är anmäld till är Tjejmilen och Stockholm Halvmarathon i september. Klarar jag dom bör även en mara i oktober vara möjlig. Finns det nån bloggläsare som har erfarenhet av just Bournemouth Marathon. Hur är det med backarna till exempel? Hemsidan är bra, men som vanligt är det allra bästa tipsen man får från de som har provat IRL.