I morgon är det fem år sedan jag för första gången skrev i min blivande träningsdagbok. En gåjogg med mer gång än jogg och lite drygt 2 km. Det tog drygt 27 minuter och anteckningen avslutades med "Flåsigt!". Det är fem år och lite bling-bling sedan.

2015: Det första (halva) året avverkade jag totalt 270 km och klarade av Tjejmilen.

2016: Året därpå kravlade jag mig även runt mitt första Göteborgsvarv och lite senare startade jag denna blogg efter att i en impuls anmält mig till Stockholm Marathon och börjat känna att mitt springande var "på riktigt". Vid årsskiftet hade jag detta år avverkat totalt 1000 km efter våldsam slutspurt med (alltför) långa och många pass i december som resulterade i att...

2017: ...det tredje året blev ett mellanår på grund av överansträngningsskada och rehabilitering. Jag fick till min stora besvikelse lämna återbud till planerad marathondebut, men upplevde också den fantastiska glädjen när jag åter kunde börja springa på sensommaren. Lite över 900 km blev det totalt detta år, men då räknade jag in även rehabperiodens powerwalk med bungypumpstavar.

2018: Troféernas år. Marathondebut i rekordvarmt Stockholm, Ultravasan 45 på min 61-årsdag och avslutande Lidingölopp 15 km. Året gav 1 263 km och många härliga upplevelser varav målgången på Stadion efter 42 km på ångande asfalt torde vara den största.

2019: Efter en seg vår blev det i maj dags för marathon i Helsingfors. Loppet var tråkigt och gav inte alls den boost jag hoppats på, så två veckor senare blev det efter en spontananmälan även Stockholm Marathon också. Två maror på två veckor som 60+ är inte jättesmart. Men härligt var det att för andra gången i mitt liv svänga in på Stockholm Stadion mot målportalen efter ett riktigt bra och kul lopp, denna gång i mer behaglig temperatur. Efteråt vilade jag rätt länge och satsade sen på lite kortare sträckor vilket resulterade i personligt rekord på Hässelbyloppet som säsongsavslutning. Totalt 1362 km sprunget.

2019 gavs också min bok ut: Långsamt är också framåt!

2020: Året då jag äntligen skulle få springa London Marathon. En upplevelse utöver det vanliga enligt dom som visste. Träningen gick jättebra och jag längtade. Sen kom det ett virus... Loppet skulle ha körts 26 april men är nu framflyttat till 4 oktober. Vi får väl se om det blir av. Eller inte. Springer förstås vidare, men utan något bestämt mål just nu. Fram till dags dato har jag avverkat 439 km i löparskorna. När nästa lopp blir vet jag inte, men nästa träningspass blir i morgon. Då ska jag springa förbi den där platsen vid Ulviks gård på Möja där allt började den där dagen för fem år sen. Kanske firar jag med några extrasteg! Inte hade jag en aning om då¨hur biten jag skulle bli av detta.

Ett gäng medaljer har det blivit under de här åren. Deltagarmedaljer som det heter. En del viktigare än andra, men viktigast är nog ändå minnena från olika rundor: Turerna längs Fårös sagolikt vackra stränder, morgonrundan vid Röda Havet, kampen mot sandstranden mitt i Dalaskogen, Margaretaön i Budapest, mötet med El Atlante i Las Palmas, skulpturerna i Piteå, sträckan genom vattenfallet på Madeira, jakten på Kungseken på Visingsö och många fler därtill. Det är upplevelserna jag vill ha, tiondelar får andra jaga!

Visa minnesbilder från dessa fem år

5 320 kilometer totalt. Tänk om jag vetat hur långt jag skulle komma den där dagen då jag tog det där första steget...