Det senaste året har jag haft stort fokus på långdistans. Göteborgsvarvet i maj, Stockholmsmaran i juni och Ultravasan i augusti. Uthålligheten har varit det absolut viktigaste och den biten har fungerat ganska väl.

I början av året hade jag problem med konditionen även vid långpasstempo men det har förbättrats under säsongen och jag blir sällan andfådd när jag kör mina långpass eller ens långlopp. Möjligen på spurten då. Så jag trodde, med viss rätt att min kondition var bra. Och det kanske den är, men den räcker uppenbarligen inte till när det ska springas snabbare. För korta intervaller räcker det, jag återhämtar mig snabbt, men när det ska springas lite längre märks bristerna tydligt.

Pulsen rusar iväg och luften tar slut fast benen fortfarande känns pigga och starka. Då slår min lata hjärna till och får mig att sluta springa en stund. Jag kommer alltid igång igen efter en minut eller så. Har man tränat mycket gåjogg så har man! Men ändå!

Nu har jag bestämt mig för att slå ett slag för konditionen. En bättre sådan. Ett tag framöver ska jag lägga fokus på intervaller (korta och lite längre) och backträning för att få bättre flås. Med bra uppvärmning och nedjogg kan jag ändå samla de kilometer jag behöver ha i benen för att bibehålla nuvarande styrka.

Framåt december börjar jag med nytt marathonprogram med sikte på Edinburgh.