Plötsligt har det gått nästan två veckor sedan jag bloggade sist. Utan att jag förstått hur det gick till. Ibland tänker jag att jag ska fokusera bara på bloggen och sen dela den på mina sociala medier, men ofta nog blir det lite tvärtom. Jag instagrammar från löprundorna och skriver små rapporter på Facebook, särskilt då i Team Snigel-gruppen förstås. Och bloggen, som ju gärna ska ha lite längre inlägg kommer när jag har tid.

Men nu har jag tid och jag kan konstatera att mitt byte till programmet med Garmins Coach "Greg" (finns andra också som jag ännu inte prövat" verkar ha varit ett vinnande koncept. Även om man konspiratoriskt skulle kunna tänka sig att programmet är fokuserat på att få värden som gör att sammanställningen av min personliga hälsostatistik (i Garmin) ska visa synliga förändringar så är jag övertygad om att något hänt. Något bra. Gamla maratonfarmor har blivit lite mindre långsam. Till sist. 

Efter att ha följt programmet mot milen på (en för mig helt orealistisk målsättningstid) i nio veckor (av tolv) så visar diagrammen en tydlig uppgång, min konditionsålder (vad nu det är) ligger på 21 år och är "Excellent for women at your age" och Greg själv påstår att jag har mitt mål som i en liten ask, vilket innebär att jag skulle kapa ungefär fem minuter på mitt personliga rekord. På milen. Nä, det tror jag ju inte, men nån minut kanske..?

Men bortsett från all teknik så har jag ju den här gamla kroppen. Och benen inte minst. Och de rör sig lite lättare och fortare nu, de orkar längre. Så visst har det hänt något.

Igår skulle jag ut på en "lugn löprunda" med tidsintervall angivet. 30+20 minuter (plus uppvärmning och nedjogg). Jag sprang iväg i behagligt tempo och tänkte det får bli vad det blir. Och det blev det. Dels förlängde jag rundan med ungefär en halvtimme bara för att allt kändes så bra, dels gick 6 av de 11 kilometrarna i ett tempo som låg klart under mitt personliga rekord på milen. Och det tyckte jag var behagligt tempo! När programdelen var avslutad så fortsatte jag i, som jag tyckte makligt tempo, men det gick ändå betydligt snabbare än mitt tidigare "lugna tempo" från tiden före mötet med Greg.

Så jag fortsätter mitt förhållande med denna elektroniska man. Att han lyckats locka ut mig på dater fyra gånger i veckan så här länge är imponerande och varför ändra ett vinnande koncept? Jag kommer att byta till hans halvmaratonprogram snart (maraton finns tyvärr inte) och använda det i förberedelserna mot London maraton genom att krydda med lite extralånga långpass då och då.

Det blir nog bra!