Jag försöker följa ett program bestående av tre varierade pass varje vecka. Anpassar det efter min vardag som kan variera rätt mycket. Men ibland dyker det upp ett sånt där tillfälle som man bara måste fånga i flykten. Att få tid för långpass är inte alltid jättelätt när man är superlångsam som jag. Det tar rejält med tid och de tidsluckorna är ibland svåra att hitta.


Men nu var det dags. Skulle iväg med barnbarnen på eftermiddagen för att kvittera ut en julklapp på Globen. Fick åka från min skärgårdsö redan på morgonen. Shoppa hade jag absolut ingen lust med, mellandagsreorna till trots. Så jag drog i stället på mig joggingkläderna och stack iväg på årets första asfaltspass denna gråmurriga dag. Det var varken kallt eller halt utan ganska behagligt.

Körde på med min gåjogg i ungefär det tempo jag vill hålla på mitt kommande maraton. Längden på passet bestämdes av den tid jag hade till förfogande och när jag ställde mig i duschen efteråt hade jag 20 kilometer att skriva in på kontot. En bra känsla också. 

Det var inte fullt lika bra på kvällen när barnbarnen (tvillingpojkar på fyra och en sjuåring) visade sig ha mycket spring i benen. Det hade inte deras farmor. Inte just då ;-)

Hittade detta smycke som jag tycker symboliserar känslan just då. 


 


God fortsättning alla bloggläsare!