Jag följer ju numera ett 10-veckorsprogram som till vissa delar bygger vidare på det jag kört tidigare (Anders Szalkai för er som vet vem han är). Det här programmet och den nivå jag valt uppger sig vara vad som behövs om man är igång med löpningen redan och om man har som ambition att "klara loppet". Det stämmer på mig.

När jag körde igång var jag dock fullt beredd på att det tempo som skulle hållas på olika moment som vanligt skulle vara mycket snabbare än vad jag kan prestera, snigel som jag är. Men riktigt så illa blev det inte. Inte den här gången! Är nu inne på fjärde veckan, har följt programmet nästan exakt, bara kastat om ordningen på några pass ibland för att få ihop det. Mitt senaste långpass körde jag på min ensliga grusväg med gåjogg, precis som vanligt. Efter ett par dagars avkoppling i Barcelona med både vin och oregelbundna måltider, sena kvällar och flygresor var jag inställd på att låta det bli som det blev. Och det blev det förstås. Men inte på det sätt jag trodde:

Döm om min förvåning när medeltempot faktiskt visade sig vara nästan exakt som i programmet när jag var klar. Och då var jag inte ens trött. Vilken boost för självförtroendet!

52 dagar kvar till start...