Har inte skrivit på ett tag nu, men det betyder inte att jag inte tränat, bara att jag inte suttit vid datorn särskilt mycket. Och kanske lite att det inte känns så jätteintressant att skriva om stavgångsrundor och sånt heller. Men det går framåt och jag körde min walkstreak i 48 dagar innan jag beslutade mig för att avbryta eftersom jag kände att det blev för mycket med powerwalkandet när jag börjat springa också. Kroppen behöver sina vilodagar.

Igår provsprang jag Möjaloppsrundan. Tre km landsväg, tre km skogsväg/stig och avslutande dryga fem km landsväg. Tävlingsledningen påstår att rundan är 12 km men det blir aldrig så mycket när jag loggar med GPS. I alla fall så tog jag det jättelugnt. Första km promenad, sen 3 min spring och 2 min gång tills jag svängde in i skogen. Då körde jag "spring där det går och gå där det är för stenigt, backigt, knixigt, snubbligt" och det blev ganska långa springsträckor, bortåt 10-12 minuter ibland. Men långsamt och försiktigt ändå.

Avslutande landsvägssträckan (3/2 igen) gick skapligt. Fick lite krampkänning i låret (bråkiga benet) men stretchade och kunde fortsätta hela vägen. För skojs skull gasade jag lite på sista springsträckan och det gick bra.

Så nu har jag anmält mig till Möjaloppet och hoppas funktionärerna inte har bråttom hem för jag tänker inte springa fort då heller. De lär få vänta på mig.

Första gången jag deltog körde jag stavgång på 1.40, andra året sprang jag en del och det tog 1.33. Vad det blir i år vet jag inte, kanske mittemellan, men jag tänker ta mig runt och i mål. Det duger gott efter denna sega rehab.

Jag är glad att jag är igång med springandet igen. Långsamt är också framåt!