Har varit på semester utan dator och blogga via mobilen kändes inte som nån hit eftersom jag gärna skriver ganska mycket. Men nu så...

Det blev Madeira vi åkte till för en veckas avkoppling och säga vad man vill om den ön men särskilt platt är den inte och där vi bodde var det extremt oplatt. Vårt hotell låg på en klipphylla som man fick ta hiss till och för att ta sig från den lilla byn nere i sänkan var det trista, vältrafikerade, mörka tunnlar åt olika håll, alternativt en brant och smal hårnålskurveväg upp i bergen. Med en hel del trafik. Inga idealiska förutsättningar för de där sköna långpassen jag tänkt mig. Det blev några vändor på löpbandet innan jag kom på att det faktiskt fanns en gammal väg till grannbyn. Visserligen började även den med en tunnel, men den var kort och dessutom nästan ingen trafik alls. Sen fortsatte vägen längs Atlantstranden med mäktiga vågor inrullande från ena sida och en massiv bergvägg uppåt åt andra hållet.

På ett ställe rann ett litet vattenfall från höjden och ner på vägbanan och solen sken förstås på den långsamt njutjoggande maradrömstanten. En alldeles underbar runda på cirka 8 km blev det tur retur mellan Ponta do Sol och Madalena de la Mar. GPS-en skenade upp i bergen en sväng så därför vet jag inte exakt hur långt det faktiskt var.

Det var så himla skönt att kunna springa utan alla dessa vinterjoggarkläder man använt hemmavid också. En riktig startaomefterdippen-löpning som gav massor med energi.

Andra dagar blev det lite kortare intervallpass på hotellets löpband som var föredömligt placerat med utsikt mot havet med fri horisont 180 grader. Sämre kan man ha det.

Nu är jag åter på hemmaplan och nu är det ordinarie träningsprogram som ska gälla ända fram till dagen D. I alla fall är det planen...