Då har jag hunnit avverka två joggingpass igen efter löpförbudsdagarna. Tagit det väldigt lugnt förstås och bara kört min korta 6 km-runda utan något särskilt upplägg. Det har i alla fall känts riktigt bra. Benen joggar snällt på, andningen fungerar (mitt privata coronatest på något vis, är det lätt att andas även när jag springer kan det inte vara någon fara). Men bäst av allt är nog ändå att man glömmer bort pandemier och sånt medan man springer. Kanske inte precis hela tiden, men när bofinken kör sitt i crescendo och talgoxen hakar på och blåsipporna lyser blåa från diket. Då fokuserar jag hellre på det.  

Är lyckligt lottad som kan vara här på min skärgårdsö. Känns tryggt här. Det har kommit ut mycket "stugfolk" men alla visar hänsyn och i affären får bara några i taget komma in samtidigt. Det finns både jäst och toalettpapper också, för den delen.

När det gäller motionsloppen så är nu även Stockholms Brantaste inställt. Nästa grej jag är amäld till är Vansbrosimningen där man ännu inte lämnat något besked. Men simma känns just nu inte lockande, åka till "stan" och simhallen... Nej, tack!

Så just nu springer jag väl bara på. Kanske blir det ett Midnattslopp och en Tjejmil i augusti i alla fall. Vem vet. Hoppas Londonmaran blir av i oktober också, förstås. Misstänker att jag annars kommer att lägga ner det där med marathon. Det är slitsamt och tar väldigt mycket tid att träna för långa distanser. Särskilt när man är snigel som jag...