Egentligen är det ju väldigt, väldigt svårt att gilla läget som är nu. En galen värld nästan, och inget kan man planera eller räkna med. Men det är bra att tvätta händerna lite extra för säkerhets skull. Allt man planerat ställs på ände, vårt samhälle står inför gigantiska utmaningar och vi alla drabbas i olika utsträckning vare sig vi blir smittade eller inte.

Jag tänker att det ändå är bra att försöka bibehålla någon sorts normalitet inom de områden där det går, att hitta positiva saker där dom finns. Och med det i åtanke så tänker jag att det kan vara bra att Londonmaran flyttas till hösten eftersom jag hinner träna ännu mer. Att det var riktigt bra tajming med det nya datumet som inte krockar med något annat och som dessutom ger mig chansen att köra genrep på Köpenhamns halvmara dit jag också är anmäld. Det blir bra.

Och mer i närtid är jag anmäld till Stockholms Brantaste före sommaren sen är det  Vansbrosimningen i juli och därefter Midnattsloppet i augusti. Till dess bör väl läget ha stabiliserats hoppas jag. Har precis påbörjat nytt program med Garmincoachen och fram till sommaren tränar jag för milen i stället, med ett och annat långpass när andan faller på för att inte tappa uthålligheten. Omväxling behövs!

Om inte annat är jag övertygad om att träningen jag avverkar ger mig en bra grund att stå på, mina lungor har kapacitet långt över normalt för kvinnor i min ålder. Det känns ju som rätt bra med tanke på omständigheterna.