Egentligen trodde jag 2018 skulle vara min peak vad gäller springandet. Då gjorde jag marathondebut, sprang ultravasan och lidingöloppet och mitt andra Göteborgsvarv bland annat. De "stora" var redan avklarade liksom. Vad fanns kvar att göra. Jo, en del visade det sig. Fast starten var trög. De första månaderna var jag väldigt seg i kroppen. Andningen tog emot, benen var långsammare än vanligt. Tränade enligt delvis hemsnickrat program ändå och kämpade vidare.

Premiärmilen i mars gick bedrövligt dåligt. Tjejmilen21 likaså. Då höll jag på att bryta. Ingenting fungerade och Helsingforsmaran närmade sig. Tänkte hoppa av den ett tag, men en resa till Helsingfors är ju ändå rätt trevlig så vi åkte över och väl på plats blev det också så att jag faktiskt startade. Det fick bli som det blev. Och det blev det. Jag kom i mål, men helt utan den glädje och stolthet jag hoppats på. Slickade såren några dagar och sen blev det en impulsanmälan till Stockholm marathon nån vecka senare. Det hade jag inte alls tänkt springa, bara High Five kvällen före. Nu blev det både och och nu lossnade det. Rejält. Det var så himla kul och gick lätt att springa. Äntligen! Och tre marathonmedaljer skäms inte för sig.

Men lite väl tufft med två maror på ett par veckor förstås, en höft protesterade och det blev lite rehab under sommaren och kortare joggingrundor ett tag. Det planerade Helsingborg marathon graderades ner till halvmara i stället. Innan det blev dags att resa dit sprang jag Midnattsloppet bara för upplevelsen. Helsingborg bjöd på rejäl värme och loppet gick sådär, badet efteråt var nog skönast. Sen påbörjade jag ett milprogram för att om möjligt försöka bli lite snabbare till Hässelbyloppet. Det fungerade och jag persade med över en minut. Plötsligt gick det lätt att springa lite längre stunder utan gåpauser också. Något hade hänt. Programmen (Garmincoach som finns i vissa Garminklockor) visade sig vara kanonbra för mig. Så jag började ett nytt, denna gång halvmara och fortsatte det året ut.

Och nu, i skrivande stund har jag precis börjat om med samma program. Denna gång med London marathon som mål. Om 17 veckor är det dags att springa i mål framför Buckingham Palace. Varje pass kommer att läggas upp på instagram så följ mig gärna där @maratonfarmor