Jag har flyttat mer och mer till Instagram och försummar den här bloggen å det grövsta, men nu kände jag för att skriva av mig lite igen. För jag har ju sprungit hela vintern. Det där programmet med Pace on Earth fick verkligen igång mig, men efter fyra månader insåg jag att jag modifierade rätt mycket och valde bort annat så då tänkte jag att jag kan lika gärna fortsätta själv. Och så blev det. Det har gått bra och löparglädjen är tillbaka. jag har också - hör och häpna - gått en löpcoachkurs i lightversion och ska leda en löpkurs i Nacka hela våren tillsammans med två andra. Är du intresserad så kolla på Varje Steg . Det där är ett koncept och ett fokus på löpteknik som jag verkligen gillar.
 

Jag har också sprungit mitt allra första lopp sedan före pandemin (bortsett från några virtuella lopp som knappt räknas). I lördags var jag i Skövde och sprang sextimmars där. Hade väldigt låga förväntningar, målsättningen var att hålla mig i rörelse hela tiden och om möjligt komma längre än i Borås för rätt många år sedan. Det blev bättre än så. Min GPS hade lite fuffens för sig, vilket jag inte insåg förrän efteråt, så jag trodde marathondistansen var passerad med god marginal, men det ansåg inte officiella tidtagningen riktigt. Det fattades fyrahundra meter enligt den. Men känslan efter loppet var bra, hade inte ont någonstans även om jag självklart var trött och fötterna var lite ömma.

Det blev drygt33 varv i Boulognerskogen på en bana med ungefär hälften grus och hälften asfalt. En skön nerförsbacke längs parkeringen i början så man fick upp farten lite, för att sedan tvingas bromsa för en tvär sväng in i parken och bort mot en liten bro. Direkt efter bron började den så kallade "mördarbacken" som jag konsekvent gick i från första början. Där fanns också den tappra kvinnan som hejade lika entusiastiskt varenda varv under hela tävlingen. Ovanför backen fanns en liten mur och i jämnhöjd med den började jag springa igen en raksträcka på asfalt längs husen för att sedan svänga ganska tvärt ner mot parken igen och då blev det skönt mjukt grusunderlag igen och dessutom svagt nedförslut nästan hela vägen fram till varvningen. Där fanns också ett bord med diverse dryck och tilltugg för energipåfyllning.

Min plan var redan från början att gå några steg vid varvningen och att gå i uppförsbacken från bron till muren och precis så blev det med ett undantag. Jag bestämde mig för att gå ett helt varv efter uppnådd halvmaradistans. Varvtiderna blev rätt jämna för mig men lite långsammar på slutet, mycket för att den asfalterade raksträckan började kännas stum och hård så jag började gå där också.

För mig som långsam snigellöpare var det här en bra värdemätare. Jag är tillbaka i den kapacitet jag hade före pandemin och ska nu börja vägen mot mitt tredje Stockholm Marathon. Det blir mer asfaltlöpning och mer löpteknik framför allt.

Följ mig gärna på Facebook eller Instagram.