Vid det här laget har jag nog tappat alla bloggföljare, men skam den som ger sig. Nu när pandemin förhoppningsvis går mot sitt slut har jag äntligen sett ljus i tunneln på riktigt igen. Det finns upplevelslöpningar att göra och nya utmaningar längs vägen.

Igår anmälde jag mig till Stockholm marathon 2022 och vågar nog äntligen tro att det blir ett lopp, ett riktigt med härlig stämning och allt det där. Virtuella lopp har inte varit min melodi alls och det har liksom inte funnits någon lockelse att ge sig ut. Kilona har samlats runt midjan och konditionen rymt sin kos så nu börjar jag om nästan från början. Men den här gången SKA det bli av.

Försöket i januari kom av sig rätt snabbt och även en påbörjad runstreak i maj. Man några rundor har det blivit. Sporadiskt. Inget att blogga om eller så, men ändå. Och för några veckor sedan anmälde jag mig till en helt galen grej för att få lite hjälp med struktur och träning ett bra tag framöver. Det handlar om ultralöpning, alltså längre än marathon och heter "10 månader mot 10 mil". Inte vet jag om jag kommer att springa några tio mil nästa sommar, men jag vet att jag nu är igång, det har gått två veckor. Jag har fått drömstart på mitt älskade Fårö. Glädjen är tillbaka, jag vill springa och uppleva naturen i joggingskorna.

Så nu blir det faktiskt en ny maradröm och en pånyttfödd blogg. Ni hittar mig även på instagram som @maratonfarmor precis som tidigare. Och tro´t om ni vill, men jag ska även gå en utbildning till löpcoach så småningom!