Maradrömmen - efter pandemin

Ja, egentligen haltar jag inte i vanlig bemärkelse tack och lov, men lusten och inspirationen haltar nu när det inte finns några lopp att se fram emot. Virtuella lopp i all ära, men särskilt kul är det inte. Det blir mest som ett vanlig träningspass (åtminstone för mig).

För att försöka pigga upp mig skapade jag en "födelsedagsutmaning" där jag skulle göra en del olika saker varje dag en vecka. Dels styrkeövningar, dels springpass av olika slag. Det gick ganska bra även om jag näst sista dagen slöade över styrkeövningarna. Och sista dagen, en kanonvarm dag, då skulle jag springa 6,3 sjömil (!) och det lockade verkligen inte ett enda dugg. Jag tänkte lägga ner alltihop då. Men sen kom nåt litet pannben fram i alla fall. Knackade mig på axeln och undrade om jag inte borde... Ändå... Göra något, i alla fall. Det slutade med att jag faktiskt gav mig ut tre korta vändor samma dag och dessutom klarade av de båda sista dagarnas styrkeövningar dessutom. Så nåt finns det ju där, att jag vill på nåt sätt.

Men mest av allt vill jag ha ett lopp. Ett riktigt. Spelar ingen roll vilken distans eller vilken plats. Det är stämningen jag vill åt. Alla dessa människor som är peppade i startfållan. Speakern som pratar igång allt. Uppvärmningen. Starten och självklart också publiken som kanske kantar banan eller barnen som vill göra high five.

Kommer vi nånsin dit igen?

Det som är bra med alla virtuella lopp är dock att många snigellöpare nu börjar våga springa lopp på egen hand. Det spelar ingen roll om man springer långsamt, man behöver inte oroa sig över att inte hinna i mål. Alla är segrare på sitt eget sätt. Där har ju vi löparsniglar verkligen vunnit en gemensam seger som är värd att fira.

Ja, det var ju förstås väntat det där med London Marathon. När Corona först dök upp i vintras trodde jag att 26 april var säkert, då skulle Corona gått över. Men så blev det ju inte och loppat flyttades till 4 oktober. Hoppet levde vidare ett tag, men för varje vecka blev det svagare även om jag tränade på lite lagom med ett och annat lite längre pass.

Jag har ju bokat med Springtime, ett helt marathonpaket och det hade verkligen varit en häftig upplevelse om det blivit som det var tänkt. Nu känns det inte ens lockande att flytta fram starten till 2021 eller ännu längre. Kanske blir det inga fler marathon över huvud taget? Just nu trivs jag bäst med lite kortare distanser. Har haft en lång period av bristande motivation så jag måste testa nåt annat känns det som.

Har precis påbörjat ett 5-kilometersprogram med Garmincoachen och ska försöka vänja mig vid pass på kanske bara 3-4 km och att 8 km kallas för långpass. Vi får väl se hur det går med det. Nästa vecka blir det också ett virtuellt midnattslopp.

Nu närmast blir det "födelsdagsträning" en vecka, där jag

lagt in övningar i nåt som närmast liknar en bingobricka. Såna där trista styrkeövningar, armhävningar osv ska göras varje dag, 63 totalt. Och dessutom har jag justerat några av springpassen så de blir antingen 6,3 sjömil långa (Möjabo som jag är) eller pågå i 63 minuter.

Hur mycket jag fyller tänker jag inte berätta ;-)

Äntligen besked om London Marathon. Det blir förstås inställt. Tråkigt men väntar. Återstår att se hur Springtime hanterar det. Pengar tillbaka eller flytta fram startplatsen till kommande år..?