Maradrömmen - efter pandemin

Med prick två månader kvar till den stora dagen får jag tillfälligt arbetsbefria Garmincoachen och pausa mitt träningsprogram. Hals och huvud värker och näsan droppar. Inte riktigt läge för någon träning alls då. Har känt det komma krypande, men man vet ju aldrig om det bryter ut eller inte så fram till i förrgår hade jag nog mer funderingar över en höft som ömmat lite och hur länge den skulle behöva vila. Hade tänkt att ett pass med gympa och simning skulle få ersätta programmets fartintervaller. Men i går kväll blev det rätt tydligt att simning nog inte heller skulle vara något bra alternativ. En lugn gåjogg på morgonen "på känsla" blev det nya alternativet. Men även det sprack när jag vaknade i morse och upptäckte hur jag faktiskt mådde.

Då gäller det att tänka positivt. Om jag nu måste vila på grund av rejäl förkylning så får ju höften några extra dagar på sig och det gör säkert inget alls. Nu blir det totalvila några dagar är planen. Riktigt killsjuk tänker jag vara, det brukar fungera om man vill bli av med förkylningar snabbt. Sen varvar jag igång igen utifrån känsla i nästa vecka.

Man tappar ju inte särskilt mycket på bara några dagar och jag har en väldigt lång period av obruten och bra träning bakom mig med bland annat två långpass på 24 resp 30 km så jag ligger ändå bra till i planen.

Krya på mig!

Ibland står det sådär riktigt jobbiga pass i programmet jag följer. Idag var en sån dag, det skulle springas 8x800 meter i så kallat tröskeltempo vilket för mig är klar flåsochflämtvarning, alltså sånt jag absolut inte gillar att göra. Mellan varje 800-ing fanns 400 meter jogg eller gång som återhämtning. Jag fasade för passet och tänkte att jag gott kunde få köra lite långsammare än programmet sa på varje 800-ing och att jag skulle gå enbart på 400-ingarna. Då skulle jag kunna överleva.  

Så med det i huvudet gav jag mig ut och inledden med 15 minuter uppvärmning innan det var dags för första intervallen. Ökade farten och sprang på. Efter 800 vände jag och gick "bakåt" i 200 m innan jag började frysa så då joggade jag den sista biten innan det var dags att vända och köra ny intervall. Sådär fortsatte jag och till min oerhörda förvåning gick det riktigt bra. Intervallerna gick till och med fortare än vad programmet föreslog. Särskilt de som gick i nerförsbackar :-)

Men hu, vad jobbigt det var ändå innan den sista 800-ingen var avklarad och det var dags för lätt nedjogg hemåt. 14 km totalt blev det. För några år sedan hade jag räknat det som långpass, nu var det bara ett långt intervallpass. Och massor med pannben!

Ibland undrar folk varför jag gör såna här pass när jag nu ändå inte bryr mig om vilken tid jag får på ett lopp, att jag är jättelångsam står jag ju för. Så varför slita hund mellan loppen? Jag undrar väl själv ibland, men genom den här sortens pass vet jag att kommande lopp blir så otroligt mycket mer behagliga. Jag kommer att ha både glädje och ork nog att springa bort till barn som vill high fivea eller njuta av stämningen rent allmänt. Prata lite med "medlöpare" kanske, eller funktionärerna om dom inbjuder till det. Dom brukar inte ha så mycket att göra när jag och andra sniglar kommer lufsande långt efter alla klungor.

Det ska vara gött att springa annars kan de kvetta... Idag var det också gött, fast inte förrän efteråt...

Det var dags för långpass och för att piffa till det lite bestämde jag mig för att göra något som kallas för "backyard". I den klassiska varianten ska man springa 6,7 km-rundor och starta ny runda varje hel timme så länge man orkar och hinner.

Min variant blev 6 km och max 3 mil totalt.

Packade en liten väska med varm nyponsoppa, extraskor, bullar, energi, vatten och en varm jacka och drog ner till öns vänthus där väskan skulle bo och jag skulle "varva".

10.45 stack jag ut på första varvet med ambition att hålla samma tempo som jag siktar på när det blir dags för maran i London. Lite segt att springa på längs den öde Hamnvägen och inse att det skulle bli minst tre varv till. Vaderna var lite stela men annars gick det bra. Vid vändpunkten gick jag helt enligt planen i två minuter och sen sprang jag tillbaka till vänthuset.

11.45 dags för nästa varv, samma tempo, samma väg. Det spända i vaderna hade släppt och det gick lättare nu men självklart tryckte jag inte på det minsta. Joggingtempo lagom för 4 mil skulle det vara. Och det blev det. Två minuters gång vid vändpunkten och sen tillbaka till vänthuset. Nu kurrade magen lite så jag tog "lunch" i form av varm nyponsoppa och en bulle.

12.45 påbörjade jag tredje varvet. Fortfarande med fräscha ben, inte ont någonstans men halvvägs på den här rundan började jag känna av något i högerfoten. Lite skavvarning. Bestämde mig för att byta skor vid nästa varvning. Tempot var konstant, faktiskt lite snabbare än första varvet men bara nån sekund. Vid varvningen mötte jag en granne som undrade över min mentala hälsa. Vem gör inte det. Pausade, åt clementin och bytte skor. Stretchade lite. 18 km klart nu.

13.45 fjärde rundan inleddes. Skorna jag bytt till gjorde att skavet inte kändes mer men var annars inte jättebra på den blöta grusvägen. Brukar ha dem på asfalt i vanliga fall. Men det var bara att springa på. Vid cirka 20 km började det göra ont i ryggen på höger sida. Håll fast på fel ställe. Stretchade lite medan jag sprang och efter en stund försvann det. Det här varvet hade jag dragit ner jackärmen över löparklockan och sprang bara på känsla. Hade ingen aning om tempot. Men när jag kom tillbaka till vänthuset såg jag att det var nästan exakt samma som tidigare varv. 24 km avverkat. Benen fortfarande förvånansvärt pigga. Det fick bli ett femte varv, men då med kraftigt reducerat tempo och fler gåpauser för att inte riskera nån överansträning. Har inte sprungit så här långt sen Stockholm Marathon i juni 2019.

14.45 femte och sista rundan. Började med lite gång eftersom benen stelnat till lite under pausen. Sen sprang jag på igen uppför backen och bort längs vägen. Halvvägs mot vändpunkten gick jag några minuter igen och vid vändpunkten likaså. Medeltempot blev betydligt långsammare förstås, men det kändes bra och rullade på. När jag nådde vänthuset denna gång fanns ändå marginaler för att hinna starta ytterligare ett varv, men det gjorde jag inte.

Det kanske blir nästa gång för det här var ett ganska roligt sätt att göra långpass om man nu inte har spännande nya vägar att upptäcka som senast. Väntetiden blev dock lite för lång och om det blir fler hemmagjorda backyard så kommer jag antingen att förlänga sträckan lite eller starta exempelvis med 55 minuters mellanrum. Som det var nu hann jag bli lite kall och stel trots infravärme och varm jacka. Det var svårt att komma igång efter pausen varje gång.

Med drygt tre mil i benen hämtade jag väskan och gick hem. Hungrig som sjutton. Slukade ett gäng pannkakor. Kaffe. Duschade. Sträckte ut benen och kopplade av.

Tyckte jag gjort mig förtjänt av det. Och nu, dagen efter känns benen nästan som vanligt igen. Ska ta en promenad och få bort sista stelheten. Totalt 47 km löpning har det blivit denna vecka vilket är i mesta laget. Men jag har fått ett jättefint kvitto inför vad som komma skall. Nästa långpass väntar om fjorton dagar, men då blir det lite kortare och "bara 20-25 km".