Visar inlägg från januari 2020

Tillbaka till bloggens startsida

Hemma igen

Har precis kommit hem efter en jättefin vecka i sol och värme. Till min förvåning blev det faktiskt en hel del löpning till sist. En långrunda längs den trefiliga vägen med rejäla avstickare ner mot Röda Havets strand och vackert planterade hotellområden gav hela 9 km in på kontot. Och det säger jag bara - att springa längs Röda Havet är aldrig fel, särskilt inte i tidig morgonsol innan turisterna hinner komma ner till stranden och när vattnet ligger som en spegel.   

Dagen efter blev det snorklingstur i samma hav plus en lite längre crawlrunda längs med en strand med varmt, kristallklart, turkosblått vatten. Ja, huvvaligen vad man får offra sig för att få träningen gjord... ;-)

Jag loggar ju alla rundor i Garmin Connect via min träningsklocka. Och nu har jag fått bassning av appen för att jag tränat för mycket och för ofta. Det kan tydligen få gruvliga konsekvenser om jag inte tar några vilodagar. Å andra sidan har min Garmicoach - Greg - varit pausad den här veckan och när jag återupptog det programmet så fick jag i stället lite skäll för att jag "vilat" så länge och det fanns risk för att jag inte skulle nå mina mål om jag inte tränade oftare. Teknik är onekligen intressant ibland. 

Jag håller mig nog främst till vad jag vet och känner själv. Den här veckan har gett massor, både meter i springben och simarmar, men också styrka och kondition, smidighet och balans har fått sitt. En inspirerande och utvecklande rivstart på fortsättningen mot London.

Playitas

Är på träningshotellet Aqua Vista i Hurghada sen några dagar. Varenda muskel värker och allt känns toppen. Egna morgonpass i bassängen varvat med tuffa gruppass för kondition eller styrka blandas med löppass som dessvärre inte kunnat göras på favoritsättet - dvs längs nån havsstrand eller på spännande upptäckarrundor. En dammig och relativt tungt trafikerad trafikled lockar inte alls utan det har blivit löpbandspass i det välutrustade gymmet och kortare rundor inne på hotellområdet.  


Tack och lov är området stooort. 1,5 -2 km löpning blir det på ett varv, men tanken på ett långpass om 18-20 km känns väl sådär... så i morgon blir det en variant: Långpass i bassängen, som är en 50-metersbassäng av värsta proffsmodell!

Maken föreslog nämligen att jag skulle grunda för Vansbrosimningen genom att köra 3000 meter redan nu. Väl medveten om att jag på den tiden det begav sig simmade 5-8000 meter varje dag känner jag att jag har en rejäl utmaning framför mig nu, 45 år senare. Men jag kör! Det borde gå.

Solen skiner och Röda havet erbjuder mer avkopplande aktiviteter mellan träningspassen. En härlig semester, eller om det nu är träningsläger.  Roligast av allt är nog att maken också kör olika pass och morgonsimmar varje dag. Fasen vad bra vi är och mår!

Året som gick

Egentligen trodde jag 2018 skulle vara min peak vad gäller springandet. Då gjorde jag marathondebut, sprang ultravasan och lidingöloppet och mitt andra Göteborgsvarv bland annat. De "stora" var redan avklarade liksom. Vad fanns kvar att göra. Jo, en del visade det sig. Fast starten var trög. De första månaderna var jag väldigt seg i kroppen. Andningen tog emot, benen var långsammare än vanligt. Tränade enligt delvis hemsnickrat program ändå och kämpade vidare.

Premiärmilen i mars gick bedrövligt dåligt. Tjejmilen21 likaså. Då höll jag på att bryta. Ingenting fungerade och Helsingforsmaran närmade sig. Tänkte hoppa av den ett tag, men en resa till Helsingfors är ju ändå rätt trevlig så vi åkte över och väl på plats blev det också så att jag faktiskt startade. Det fick bli som det blev. Och det blev det. Jag kom i mål, men helt utan den glädje och stolthet jag hoppats på. Slickade såren några dagar och sen blev det en impulsanmälan till Stockholm marathon nån vecka senare. Det hade jag inte alls tänkt springa, bara High Five kvällen före. Nu blev det både och och nu lossnade det. Rejält. Det var så himla kul och gick lätt att springa. Äntligen! Och tre marathonmedaljer skäms inte för sig.

Men lite väl tufft med två maror på ett par veckor förstås, en höft protesterade och det blev lite rehab under sommaren och kortare joggingrundor ett tag. Det planerade Helsingborg marathon graderades ner till halvmara i stället. Innan det blev dags att resa dit sprang jag Midnattsloppet bara för upplevelsen. Helsingborg bjöd på rejäl värme och loppet gick sådär, badet efteråt var nog skönast. Sen påbörjade jag ett milprogram för att om möjligt försöka bli lite snabbare till Hässelbyloppet. Det fungerade och jag persade med över en minut. Plötsligt gick det lätt att springa lite längre stunder utan gåpauser också. Något hade hänt. Programmen (Garmincoach som finns i vissa Garminklockor) visade sig vara kanonbra för mig. Så jag började ett nytt, denna gång halvmara och fortsatte det året ut.

Och nu, i skrivande stund har jag precis börjat om med samma program. Denna gång med London marathon som mål. Om 17 veckor är det dags att springa i mål framför Buckingham Palace. Varje pass kommer att läggas upp på instagram så följ mig gärna där @maratonfarmor