Om

Råkade klicka in en anmälan till Stockholm Marathon 2017 2018 vilket blev start för denna blogg. Efter att ha erövrat min första maratonmedalj i ett rekordhett Stockholm springer jag nu vidare mot nya utmaningar.

En maradröm behöver inte ta slut!

Presentation

Senaste inlägg

Visar inlägg från januari 2019

Tillbaka till bloggens startsida

Plötsligt händer det

Jag är ju en sån som ständigt tjatar om att följa program. Och visst följer jag program, oftast flera stycken som jag hoppar mellan. Nu på vintern med halka och snömodd fungerar det t ex dåligt med snabba intervaller så jag har bestämt mig för att vänta med dom till längre fram i vår. I stället ska jag samla kilometer och mil men försöka pressa farten något lite nedåt jämfört med tidigare.

Igår körde jag ett pass på 7 km med upplägget att börja jättelångsamt med gång och sen successivt öka hela tiden ända in i kaklet. Inga gåpauser. Tänkte inför passet att om jag bara börjar jättejättejättelångsamt så går det nog vägen. Det var snömodd och jag hade dubbade skor som ju lägger sina sekunder på löpsteget också. Låga förväningar alltså men ut skulle jag.

Hade ingen visning av fart på klockan utan sprang bara på känsla. Tydligen är det det som är grejen. För när jag var klar och kollade hade jag sprungit jättebra för att vara jag. De första kilometrarna gick visserligen långsamt men ändå snabbare än när jag springer halvmara på tävling. Sen gick det "utför" med sänkt hastighet 10-15 sekunder för varje kilometer och den sista låg faktiskt snabbare än det tempo jag inledde mitt senaste millopp på (på asfalt, utan vinterkläder och med loppatmosfär).

Det kändes helt overkligt. Var det fel på klockan? Hade dock både den och Runkeeper igång samtidigt och båda visade lika. Så det var nog jag som var snabb den här gången. Plötsligt händer det!

Vilse i Bunkeflostrand

Ja, det började ju bra i alla fall. Gårdagens snö var borta och det skulle bli en utomhusrunda före dagens konferens här i Hyllie. Tänkte försöka ta mig ner till Öresund på något sätt och konsulterade GPS i mobilen. Sen stack jag iväg. Mycket gång och cykelvägar var det. Och flera bostadsområden. Och genvägar. Kollade på GPS mest hela tiden för att hålla kursen. Gatunamnen lyste med sin frånvaro men det gjorde inte så mycket för det fanns vägskyltar som gav ledtrådar. Men bara nästan.

Det fanns återvändsgränder också. Och något som störde ut GPS så plötsligt sa den att jag var framme. Det var jag inte. Startade om och var ungefär halvvägs. Kryssade mellan några hus och sen var jag framme igen sa GPS. Det var jag fortfarande inte men ganskan nära. Trodde jag i alla fall. Fortsatte springa ett tag till och kom till en återvändsgränd. Bara att springa hela vägen tillbaka på den och fundera på en bättre väg. Tog upp mobilen igen och då såg jag att batteriet höll på att ta slut. Kyla och iPhone är inte kompisar.

Då bestämde jag mig för att försöka ta mig tillbaka till hotellet igen. Men vilken väg var bäst? Efter att ha kryssat runt bland husen ett tag frågade jag en vänlig kvinna som höll på att skrapa bilen. Hon såg väldigt orolig ut när jag frågade efter vägen till Hyllie så jag fick försäkra henne om att jag visste att det var långt, men gärna ville ha tips om smartaste vägvalet. Kursen liksom. Det fick jag så då sprang jag på. Hamnade på både cykelvägar och broar men såg det upplysta vattentornet och höga husbygget långt därborta till sist och då visste jag att jag var på rätt väg.

Efter en och en halv timme var jag tillbaka till hotellet. Bra med lite spänning i tillvaron i bland. Och frukosten smakade ypperligt.

Tröskelpass på mitt sätt

Det skulle springas tröskelpass, eller i alla fall nåt åt det hållet. Långa halvsnabba intervaller varvat med korta snabba. Inga pauser. Har haft noll inspiration för att köra det ute. Vet så väl vad som händer när flåset går igång lite mer än jag gillar. Det pausas. Och sen blir det långsammare vartefter.

Valde denna gång därför att utmana mig själv och köra passet på löpband. Ställde in de hastigheter jag skulle ha och sprang på. Det gick över förväntan. Vet ju att det är lättare att springa på löpband än ute, men att det skulle vara så lätt hade jag inte vågat hoppas på. Och - jo, jag hade ställt in lite lutning. Det blir fler gånger, helt klart!

Men i övermorgon blir det långpass gåjogg igen. Om planen håller så ska minst en halvmara avverkas då. Utomhus så klart!

Årets första långpass

Fast egentligen blev det ganska kort om man räknar kilometer, men det var i alla fall lite mer än programmet som tyckte jag skulle vara ute och gåjogga i 90 minuter, det blev 97. Hur långt jag kom är ju faktiskt oviktigt i sammanhanget.

För första gången på mycket länge körde jag disciplinerad gåjogg med 8 minuter jogg och 1 minut gång hela tiden. Och precis som jag egentligen redan vet blev medeltempot högre än när jag joggar hela tiden. Det är jättetydligt. Lika tydligt var det också att man blir bra på det man tränar och eftersom jag inte tränat sån här gåjogg sen i somras hade jag ibland svårt att komma igång efter gångavsnitten. Det som tidigare varit helt naturligt och gått automatiskt krävde nu lite mer aktiv igångsättning och jag fick mer än en gång uppmana mig själv:

- Jomen spring nu, om åtta minuter får du gå igen.

Och så gjorde jag just det. Härligt pass blev det i alla fall i strålande januarisol. Nollgradigt och vindstilla. Härlig runda.

Inget nyårslöfte, men...

... nu får det bli ordning på torpet igen. Har varit alldeles för ostrukturerad med springandet ända sedan Hässelbyloppet. Nu är det dags att styra upp det här lite igen eftersom nästa marathonlopp närmar sig. Den 18 maj är det Helsingfors City Marathon och dit är jag anmäld. Innan dess ska jag klara av Premiärmilen den 30 mars och Tjejmilen21 den 27 april.

Idag påbörjade jag ett 20-veckorsprogram mot maran. De andra loppen får komma som "träningspass" längs vägen. Kommer lägga mycket fokus på uthålligheten nu. I Helsingfors finns det "reptider" på många ställen och jämför jag med Stockholmsmaran så kan det bli rejäla problem med den sista vid 40 km om jag inte skaffar mig bättre ork. Fast det kanske inte är 28 grader varmt i Helsingors å andra sidan...

Hur som helst så blev det kortintervaller i dag. 15x90 sekunder med 20 sek vila. Har inte sprungit kortintervaller på ganska länge så det var rätt tufft, speciellt som vägen var isig och moddig och jag hade mina dubbade (inte så lättsprungna) skor.

Men nu är det gjort i alla fall. Det är gott så.

I morgon blir det transportjogg till och från Möjagympan och på onsdag väntar programmets andra löppass.

Taggat med: 

Äldre inlägg