Maradrömmen - efter pandemin

Igår gick det inte så bra med joggingen. Trampade snett och vrickade foten så idag har det varit vila och i möjligaste mån högläge med foten. Urtrist. Jobbar med datorn och surfar runt på lite av varje och grämer mig över att den planerade rundan inte blivit av. Hoppas inte uppehållet blir för långt bara. Har haft så härligt flyt den senaste tiden och vill inte förlora den känslan.

Edinburg-biljetten är utlagd till försäljning nu och det finns spekulanter så kanske får jag tillbaka lite av dom pengarna i alla fall. Alltid något. Tur i oturen att vi inte bokat flyg, då hade förlusten blivit rejält kännbar. Har inte bestämt mig för något nytt långlopp till våren ännu. Premiärmilen och Tjejmilen 21 är jag anmäld till och Helsingborg maraton i augusti är klart, men om det blir någon mara innan dess är skrivet i stjärnorna just nu eftersom jag faktiskt inte vet vad jag vill. Den vrickade foten har nog ingen större betydelse i alla fall, så illa är det inte. Tror jag.

Såg på nyheterna att varannan svensk har farligt dålig kondis. Många orkar inte ens gå 10 minuter i rask takt utan att vila. Tänker, lite hoppfullt, att det kan betyda att det kan finnas en växande marknad för min kommande bok.

Hur man kommer igång med träning när man egentligen inte är så intresserad, eller om man kanske tror att man måste vara flåshurtig och springa med blodsmak i munnen för att det ska räknas.

Ja, undrar man det, om man verkligen vill veta. Då borde min lilla inspirationsbok faktiskt kunna hjälpa till lite på vägen. Måste bara skriva färdigt den först.

Nä, det blir ingen marathon i Edinburgh som jag planerat. Den här gången har så kallat externa omständigheter slagit till och de är av sådan art att jag redan nu inser att det inte är möjligt att kombinera med mitt planerade marathonlopp. Måste också prioritera det där externa av olika skäl. Så jag hoppar av den planen och har börjat leta efter andra maror ungefär samma tid.

Känner inte jättemycket för en repris av Stockholm marathon utan provar hellre på något nytt. Kanske blir det Helsingfors. Kanske blir det nåt annat. Det finns så många lopp att välja på så det löser sig säkert. För en mara till våren vill jag springa. Och en till hösten också för den delen.

Till dess ska min bok vara klar också, så jag skriver och skriver och springer och springer. Vem hade kunnat gissa detta för bara några år sedan.

Carpe diem

Äntligen har jag kommit till skott med mitt bokmanus. Nu skriver jag "på allvar". Jag hoppas min bok ska inspirera fler att komma igång med att springa. På sitt eget sätt!