Visar inlägg från maj 2018

Tillbaka till bloggens startsida

En runda i Ystad

Den här helgen har jag varit på besök i Ystad. Bott på hotell och deltagit i ett jubileum. Jättetrevligt. Lite nöjd med att jag faktiskt kom upp tidigt för att hinna med en morgonrunda före hotellfrukosten. En medlem i Team Snigel hade tipsat om nån strandpromenad och så fick det bli. Fast först sprang jag åt fel håll och hamnade i färjteterminalen. Andra hållet gick bättre och ledde vidare på gångvägar längs skimrande hav på ena sidan och blomsterprunkande trädgårdar på den andra. 

Mötte faktiskt  ett par morgonbadare och fick veta att det kanske var 10-11 grader i vattnet. Badar själv inte i sånt men nog var det skönt att gå ner på stranden och blaska lite för svalkans skull. Solen gassade. Detta blev tredje distansrunden i rad, två utan särskild plan, en med långa intervaller. Vet inte riktigt hur jag ska träna nu så jag kör lite på känsla. Just idag blev det mest en "upptäckarrunda" med en del fotostopp. Själen måste också få sitt! Benen fick nio kilometer...

Om sex dagar ska det springas Göteborgsvarv, men jag är så fokuserad på marathondebuten att jag nästan glömmer bort det. En liten halvmara är väl ingenting. Eller..? Tänker i alla fall försöka avverka den helt kravlöst. Bara njuta och ha kul. Kommer att ha gott om tid och inte behöva oroa mig för några rep. Det känns viktigt att jag kör det här "sista långpasset" med en bra känsla i kroppen, så jag riktigt längtar efter dubbleringen två veckor senare. 

Får så mycket pepp från folk runtomkring redan nu. Känns väldigt kul. Flera säger att det är en prestation bara att komma till start, själv har jag väl lite högre ambition än så. Men det blir som det blir.

Testning pågår

Nu börjar det bli jättenära. Bara tio dagar till "sista långpasset" även kallat Göteborgsvarvet och sen ytterligare 14 till "the big one". Det har känts bra rätt länge nu även om benen känts lite stela ibland. I början av denna vecka gjorde jag två försök att få till löppass, men latmasken vann och benen låg hellre utsträckta i soffan. Började nästan tro att jag drabbats av nån maradrömshypokondrivariant som gjorde att jag inte ville springa. Men i morse kom jag ut igen som tur var och då kändes det riktigt bra.

Det som utmärker senare tidens rundor är att jag testar allt möjligt. Vilka strumpor funkar bäst, vilka gåjoggintervall och vilket tempo är rimligt att hålla? Hur länge funkar batteriet i mobilen om den ska med och hur gör jag för att mina supporters enklast ska kunna se var jag befinner mig på banan. Skor har jag redan bestämt mig för, det blir mitt nyaste förvärv, mina Altra som visat sig vara så himla sköna och har bra plats för tårna. Och bra dämpning.

Testar även energivarianter och idag intog jag mitt livs första gel, nån gegga med koffein bland annat. Det var baske mig det äckligaste jag smakat på mycket länge. Men verkade funka som avsett och magen accepterade denna märkliga soppa. Funderar på att ta med några såna om energin på banan tar slut tills vi eftersläntare kommer förbi. Har hört att det kan bli så.

Men först och främst måste jag hålla mig hel. Det höll på att gå åt skogen med det när jag testade barnbarnens hooverboard häromdagen. I nästan tre sekunder. Sen blev det en dubbel mollbergare, tyvärr utan vatten att landa i. Men klarade mig med bara ett litet blåmärke. Får väl nånstans acceptera att jag är en gammal farmor, borde väl parkera mig i gungstolen tycker somliga och hooverboard är definitivt inget för mig men marathon tänker jag springa i alla fall.

Så de så!

Tre år har gått...

Idag, den första maj, är det exakt tre år sedan jag bestämde mig för att börja jogga.Som omväxling till stavgång och en och annan gym- eller simtur när tillfälle gavs.

Inte trodde jag väl då att jag skulle bli så biten som jag är. Det handlade mest om att jag kände att jag behövde röra lite mer på mig och ville testa om löpning var nåt för mig. Det var det...

  • 2015: 269 km sprunget (maj till december) och första Tjejmilen avklarad.
  • 2016: 1 000 km sprunget och första halvmaran.
  • 2017: 1006 km sprunget och andra halvmaran samt Borås sextimmars. Men planerad marathondebut fick ställas in på grund av bråkig vadmuskel och sommaren gick i rehabens tecken.
  • 2018: 437 km sprunget (jan till maj) och inga lopp avklarade. Än.

Från de första stapplande kilometrarna, via en del överansträningsskador, rehab och kämpande till att nu vara en stolt snigel som varken springer fort eller snyggt. Men ganska mycket! Och på många platser. Härliga Fårörundor längs havet mot raukarna. En runda på Margaretaöns fina bana mitt i Donau, längs Barcelonas playa eller genom vattenfall mellan små byar på Madeira. Eller helt enkelt kors och tvärs i Göteborg eller fram och tillbaka på min lilla grusväg hemma på ön.

Och mycket mycket mer. Det här med att springa långt och långsamt gör att man hinner se mycket man inte annars fått se. Och har man lika dåligt lokalsinne som jag blir det ännu mer ;-)

Och lopp har jag också sprungit ganska många. Tjejmilar, Midnattslopp och två halvmaror. Ett tunnellopp, några snigellopp och tre Möjalopp. Hässelbylopp, Vårrus och Topplopp. Och ett sextimmarslopp i Borås.

Det är kul med medaljer! Kvitton liksom. Jag kan!

Och sämre hobby kan man ju ha. Hipp hipp hurra för mig och mina löpardojjor. Alla femtioelva paren!

Nyare inlägg