Visar inlägg från januari 2018

Tillbaka till bloggens startsida

Långpass kan se ut på flera sätt

123 dagar kvar till start säger rubriken på min blogg. Känns ganska lite. Men ändå är jag bra på gång. Kör väl inte slaviskt efter programmet, det brukar jag aldrig göra men känner ändå att det är lite mer kvalitet nu med gympapass varje vecka. Och fler kilometer sprungna varje vecka.

Veckan som gick bestod av flera resor och det blev ett par kortare vändor på löpband i stället för uterundor. Långpass blev det inte alls så det fick jag ta igen på måndagen. Men måndag är också gympadag. För att få ihop det blev det en alldeles egen variant på långpass som bestod av följande:

Transportjogg till Möjahallen med ryggsäck innehållande ombyte och banan. Ställde ryggan utanför och fortsatte sen passet med att springa cirka 30 minuter bortåt längs vägen. Hade mer koll på klockan än tempot. Vände när det var dags och var åter vid Möjahallen i lagom tid för att hinna äta banan, byta tröja och skor innan passet började. Möjagympan är en särskild sort, vi har ingen levande gympaledare, däremot en som vi projicerar på väggen. Ett antal olika DVD från bland annat Friskis och Svettis och iForm erbjuder denna variant som funkar fint hos oss, bara datorn är på rätt humör. Det var den denna dag och det blev 55 minuters träning av både mage och ben. Sen fick den trötta maradrömstanten dra på sig jackan och jogga hemåt igen, efter ungefär 2,5 timmars långpass totalt sett.

Jag tror det är bra träning även om det inte blev jättemånga kilometer den här gången (bara 11). Nu blir det vila och ett par mötesdagar i stan. Sen påt igen. Torsdag är också gympadag. Vi får se hur jag kombinerar ihop det med löppasset då. Men alla sätt är bra utom dom dåliga.

Köpa-lunch-jogg

Lördagen ägnades åt diverse trevligheter såsom avverkande av en sån där upplevelsepresent samt bio och därefter sen middag med lite gott dricka till. Trots det tänkte jag fullfölja planen med en springrunda på söndagen. Behöver så väl lite asfalt i benen och sån har jag ingen hemmavid så det gäller att passa på. Men det gick inte riktigt som tänkt.

Planen var en 5-6 kilometer i lugnt tempo och sen köpa lunchsoppa och lite gott bröd på hemvägen och gå sista biten. Springa med kasse är svårt. Benen var tunga och kändes trötta efter sådär 500 meter. Efter en dryg kilometer var jag tvungen att hitta på nåt och det blev en ny väg jag aldrig testat. En förbiilande joggare (en riktig!) rekommenderade grusvägen längs sjön. Så fick det bli. Sprang på en stund och var plötsligt i "grannbyn" bland okända höghus.

Hittade tunnelbanan och bestämde mig för att försöka följa den, men det bar sig inte bättre än att jag hamnade i en återvändsgränd på en parkeringsplats. I ena kanten fanns en liten men väl upptrampad stig rätt ut i skogen. Om man skulle... Sagt och gjort. Nu blev det trail ett tag i stället. Och så småningom blev det elljusspår med grus för att till sist bli asfaltväg igen. En jag kände igen dessutom!

Vid det laget var jag helt på det klara att dagens pass inte skulle hålla nån kvalitet alls. Ställde kursen mot en butik och inhandlade det jag skulle och gick sedan hem. Några kilometer i benen fick jag ju trots allt och soppan var god.

När jag kollar på GPS-slingan i efterhand kan vi väl ändå säga att jag var på "G"...

Carpe Diem

Jag försöker följa ett program bestående av tre varierade pass varje vecka. Anpassar det efter min vardag som kan variera rätt mycket. Men ibland dyker det upp ett sånt där tillfälle som man bara måste fånga i flykten. Att få tid för långpass är inte alltid jättelätt när man är superlångsam som jag. Det tar rejält med tid och de tidsluckorna är ibland svåra att hitta.


Men nu var det dags. Skulle iväg med barnbarnen på eftermiddagen för att kvittera ut en julklapp på Globen. Fick åka från min skärgårdsö redan på morgonen. Shoppa hade jag absolut ingen lust med, mellandagsreorna till trots. Så jag drog i stället på mig joggingkläderna och stack iväg på årets första asfaltspass denna gråmurriga dag. Det var varken kallt eller halt utan ganska behagligt.

Körde på med min gåjogg i ungefär det tempo jag vill hålla på mitt kommande maraton. Längden på passet bestämdes av den tid jag hade till förfogande och när jag ställde mig i duschen efteråt hade jag 20 kilometer att skriva in på kontot. En bra känsla också. 

Det var inte fullt lika bra på kvällen när barnbarnen (tvillingpojkar på fyra och en sjuåring) visade sig ha mycket spring i benen. Det hade inte deras farmor. Inte just då ;-)

Hittade detta smycke som jag tycker symboliserar känslan just då. 


 


God fortsättning alla bloggläsare!