Maradrömmen - efter pandemin

123 dagar kvar till start säger rubriken på min blogg. Känns ganska lite. Men ändå är jag bra på gång. Kör väl inte slaviskt efter programmet, det brukar jag aldrig göra men känner ändå att det är lite mer kvalitet nu med gympapass varje vecka. Och fler kilometer sprungna varje vecka.

Veckan som gick bestod av flera resor och det blev ett par kortare vändor på löpband i stället för uterundor. Långpass blev det inte alls så det fick jag ta igen på måndagen. Men måndag är också gympadag. För att få ihop det blev det en alldeles egen variant på långpass som bestod av följande:

Transportjogg till Möjahallen med ryggsäck innehållande ombyte och banan. Ställde ryggan utanför och fortsatte sen passet med att springa cirka 30 minuter bortåt längs vägen. Hade mer koll på klockan än tempot. Vände när det var dags och var åter vid Möjahallen i lagom tid för att hinna äta banan, byta tröja och skor innan passet började. Möjagympan är en särskild sort, vi har ingen levande gympaledare, däremot en som vi projicerar på väggen. Ett antal olika DVD från bland annat Friskis och Svettis och iForm erbjuder denna variant som funkar fint hos oss, bara datorn är på rätt humör. Det var den denna dag och det blev 55 minuters träning av både mage och ben. Sen fick den trötta maradrömstanten dra på sig jackan och jogga hemåt igen, efter ungefär 2,5 timmars långpass totalt sett.

Jag tror det är bra träning även om det inte blev jättemånga kilometer den här gången (bara 11). Nu blir det vila och ett par mötesdagar i stan. Sen påt igen. Torsdag är också gympadag. Vi får se hur jag kombinerar ihop det med löppasset då. Men alla sätt är bra utom dom dåliga.

Lördagen ägnades åt diverse trevligheter såsom avverkande av en sån där upplevelsepresent samt bio och därefter sen middag med lite gott dricka till. Trots det tänkte jag fullfölja planen med en springrunda på söndagen. Behöver så väl lite asfalt i benen och sån har jag ingen hemmavid så det gäller att passa på. Men det gick inte riktigt som tänkt.

Planen var en 5-6 kilometer i lugnt tempo och sen köpa lunchsoppa och lite gott bröd på hemvägen och gå sista biten. Springa med kasse är svårt. Benen var tunga och kändes trötta efter sådär 500 meter. Efter en dryg kilometer var jag tvungen att hitta på nåt och det blev en ny väg jag aldrig testat. En förbiilande joggare (en riktig!) rekommenderade grusvägen längs sjön. Så fick det bli. Sprang på en stund och var plötsligt i "grannbyn" bland okända höghus.

Hittade tunnelbanan och bestämde mig för att försöka följa den, men det bar sig inte bättre än att jag hamnade i en återvändsgränd på en parkeringsplats. I ena kanten fanns en liten men väl upptrampad stig rätt ut i skogen. Om man skulle... Sagt och gjort. Nu blev det trail ett tag i stället. Och så småningom blev det elljusspår med grus för att till sist bli asfaltväg igen. En jag kände igen dessutom!

Vid det laget var jag helt på det klara att dagens pass inte skulle hålla nån kvalitet alls. Ställde kursen mot en butik och inhandlade det jag skulle och gick sedan hem. Några kilometer i benen fick jag ju trots allt och soppan var god.

När jag kollar på GPS-slingan i efterhand kan vi väl ändå säga att jag var på "G"...

Jag försöker följa ett program bestående av tre varierade pass varje vecka. Anpassar det efter min vardag som kan variera rätt mycket. Men ibland dyker det upp ett sånt där tillfälle som man bara måste fånga i flykten. Att få tid för långpass är inte alltid jättelätt när man är superlångsam som jag. Det tar rejält med tid och de tidsluckorna är ibland svåra att hitta.