Senaste stavgångsrundan slutade lite trist för jag fick återigen ont i benet efter att ha trampat snett. Nu blir det totalvila från det mesta som handlar om att röra benen för något mer än stillsamma promenader. Det betyder att jag inte riktigt har något att skriva om på bloggen heller.
Men självklart följer jag de mer lyckligt lottade som nu går in för sista veckan före Stockholm Marathon. Jag borde vara en av dem, men så blev det inte i år. Just nu känns det som det inte blir någon mara alls under 2017, men kanske, kanske 2018.
Maradrömmar kan man drömma länge. Men ibland behöver man pausa ändå.
0 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS