Maradrömmen - efter pandemin

Egentligen är det kanske överflödigt när man bara är en motionerande tant. Men det behövs ändå energi efter ett långpass. Ibland blir det Snickers eller en banan men ofta nog väljer jag egna proteinbars med goda nyttigheter. Har testat några olika recept, mest handlar det om att slänga ner nyttigheter i mixern och blanda till "angenäm styrka och smak" verkar det som. En bra konsistens är också att föredra förstås så man kan forma dem som man vill. Jag har testat att trycka ner smeten i såna där små plastnubbeglas och ställa i frysen. Perfekt att ställa fram före löprundan så är den färdig att ätas efteråt som snabb energipåfyllning.

Jag tänker inte recensera något, tycke, smak och behov är så olika och det som är perfekt för en av oss är helt otänkbart för någon annan. Men testa själv, vetja ;-)

Här är några länkar till tips och recept:

http://topphalsa.se/gor-dina-egna-proteinbars-nyttiga-och-goda-recept/

https://trainingbox.se/blogs/nyheter/76251973-recept-gor-din-egen-proteinbar

http://superkroppen.nu/proteinbar-bananchoklad-hemmagjord/

http://fredrikcarlen.com/2012/04/recept-runekakor/

Har tidigare testat Garminklockan på löpband med växlande resultat. Springer man som vanligt stämmer det ganska bra, men vid intervaller t ex kan det bli väldigt stor skillnad i både distans och tempo jämfört med vad löpbandet visar.

När jag sprang Tunnel Run för några dagar sedan testade jag genom att låta klockan vara på trots att GPS inte skulle funka i tunneln. Då sprang jag väl "som vanligt" och klockan registrerade faktiskt också riktigt bra (antagligen utifrån steglängd och frekvens eller nåt) och fick loppet till 7,55 km (loppet var 7,6 km) och tempot stämde också hyggligt (men i vanlig ordning glömde jag stänga av klockan vid målgång).

Ganska imponerad av det, faktiskt. Men nyttan kan säkert diskuteras. Hur ofta springer man egentligen i tunnlar..?

... att låta bli att träna också. Att ta den där planerade vilodagen fast solen skiner, tiden finns och lusten pockar på. I dag fick det bli en långpromenad i stället.

Vill inte riskera överansträngning fler gånger!

Det var ett kul lopp, inte tal om annat. Men nog saknade jag bananen vid målgång. Och givetvis medalj. I stället fick vi äpple och Red Bull som var något av det äckligaste jag smakat. Har gjort helt rätt som hållt mig borta från den så kallade drycken hittills.

Men vi tar det från början: Jag skulle starta 10.30 och var först en sväng till Medis och lämnade in väska med ombyte. Sen tuben till St Eriksplan och kort promenad till startområdet. Sol men kalla vindar som var lite jobbiga trots att jag hade en gammal tröja som jag tänkte slänga vid start.

Uppvärmningen leddes på storskärm och rörelserna var nog jättebra om man hade sådär tre meters manöverutrymme åt alla håll. Det hade inte vi sardiner i startfållan, det blev lite armviftningar och nån försiktig knäböj. De flesta joggade på stället eller småhoppade för att få upp värmen.

När starten gick var det jättetrångt och långsam gång som gällde de första fem minuterna. Ovan jord var vi i drygt 2 km, sen ner i tunneln. Ett tips är: Använd inte fotokromatiska glasögon om du tänker springa från fullt solljus till en mörk tunnel. Väldigt svart var det innan glasen ljusnade.

Jag tog rygg på en vältränad man i 30-årsåldern och hängde med honom riktigt länge faktiskt.  Han hade visserligen knäortos och kryckor, men va sjutton... ;-)

I tunneln hade man ordnat med färgeffekter, ljusspel och även skyltar som visade vad som fanns ovanför. "Nu springer du under Adolf Fredriks Kyrka" osv. Jag följde med strömmen i skapligt tempo.  det gick bra att springa och var inte längre nån trängsel, däremot rätt varmt. Stannade helt ibland för att ta fotografier. Fokuserade på upplevelsen i stället för resultat. På slutet av loppet kom två mördande branta backar och trots att jag gick kändes det jobbigt. Men i mål kom jag i alla fall och nu är säsongen 2017 igång på riktigt.

Nästa lopp blir WHHM den 22 april.

Det är ungefär fem månader sedan jag senast sprang ett lopp (Hässelbyloppet). Träningen har rullat på, misstänker att jag blivit långsammare eftersom jag fokuserat helt och hållet på uthålligheten med tanke på Stockholm Marathon i juni. Kör med andra ord mest långt och långsamt på träningsrundorna nu.

Den 25 mars är det dags att testa tävlingsnerverna igen, då är det dags för Tunnelloppet. Väldigt förutsättningslöst för min del, mest ett sätt att komma igång. Åtta kilometer i tunnel och tydligen både trångt och backigt. Nä, det blir nog inget pers där men ska bli skoj ändå. Det enda tråkiga är att man valt att inte ha medalj till deltagarna. Jag som samlar på medaljer :-(

Får nöja mig med en användbar reflexväst i stället. En rolig grej är att jag lurat med mig maken också, han är inte ett dugg löpintresserad men deltar i promenadklassen. Ska bli jättekul att genomföra detta tillsammans.