Visar inlägg från februari 2017

Tillbaka till bloggens startsida

Intervallpass enligt programmet

Även om jag försöker följa maratonprogrammet i boken "Stora löparboken för kvinnor" så gör jag det inte slaviskt. Jobb och väder påverkar också. Således blev det långpass i tisdags, två dagars löpvila och först idag dags för det som enligt programmet borde vara veckans första pass, nämligen korta intervaller.

Hoppas det inte spelar någon roll. Hur som helst så blev det 5 stycken 4-minutersintervallers springande varvat med 4 minuters långsam joggvila i skönt vårvinterväder. Totalt nästan 7 km. Väldigt glad att knät inte kändes av alls, varken före, under eller efter rundan. Kanske tar ett pass till denna vecka, trots att jag redan är över 3 mil totalt, men det blir i så fall ett kortpass på max 5 km.

Hur många kilometer går det på en semla?

Jag erkänner, jag är tokig i semlor. Stora, klassiska med mycket grädde och mandelmassa.

Semmelwrap, kremla och kanemla i all ära. Inget går upp mot den klassiska fastlagsbullen Strax efter nyår åt jag denna säsongs allra första. För jag menar att det är säsong och inte dag (fettisdag) det handlar om när det gäller dessa ädla bakverk. Det vore ju förfärligt om man bara fick en enda chans per år! 

Sonen har för länge sen klurat ut sanningen: "Mamma, nu vet jag varför du springer så mycket, det är för att klara semmelsäsongen". Och det ligger något i det. Att äta semlor kostar. Vilken himla tur att jag gillar kostnaden lika mycket som själva bakverket. Vilken win-win situation.

Men frågan uppkommer ändå. Hur många kilometer går det egentligen på en semla? Det är bara något mindre komplicerat än frågan "hur långt är ett snöre" för semlor kan vara olika stora, ha olika mycket grädde och mandelmassa och även själva bullen kan vara bakad på lite olika sätt. Efter att ha googlat ett tag verkar det mellan tummen och pekfingret befinna sig cirka 300-500 kalorier inuti denna portion njutning.

När det gäller springandet är även det en inexakt vetenskap som beror på vikt och annat, men någonstans runt 60 kalorier per avverkad kilometer verkar vara rimligt. Så den härliga sanningen verkar vara, helt ovetenskapligt att man kan äta en semla per mil ungefär. Och häromdagen sprang jag ju faktiskt drygt två, så nu får det bli en semla till kaffet när jag bloggat klart.


Taggat med: 

,

Teknik, intervaller och överraskningar

Trodde jag börjat lära mig min Garmin nu efter ett antal pass. Men så var det inte alls blev jag varse på ett långpass. Hade (trodde jag) lagt in intervaller för gå och jogg i träningsprogrammet och ställt in på massor med repetitioner för att det skulle räcka hela vändan. Trodde jag.

Det började bra. 10 minuters uppvärmning som jag inte kom ihåg att jag ställt in, men då joggade jag hela tiden i stället. Sen började jag min favorit med 8.30 jogg och 1.30 gång och sen... Ja, sen tyckte klockan jag skulle köra fem minuter återhämtning. Det tyckte inte jag så jag började räkna tiden manuellt i stället. Det är ju smart att se till att intervallerna går jämnt upp med 10 minuter så slipper man anstränga hjärnan så mycket. Så jag sprang på och efter fem minuter så tyckte klockan att... jag skulle köra 5 minuter återhämtning. Igen! Och så där fortsatte den. De 20 repetitionerna hade tydligen hamnat på återhämtningssekvensen i stället för på det som egentligen skulle repeteras. Men jag sprang på "manuellt" och struntade i klockan ända fram till att den sa "träning avslutad". Jag hade då cirka 1 mil kvar av den tänkta sträckan. Tryckte raskt på "Fortsätt" och fortsatte springa. Tekniken fick inte förstöra. Bara jag kunde se snittempo, total distans och total tid så räckte det enligt min "plan B". Och så blev det.

Efter duschen tänkte jag kolla på Garmin Connect hur loppet varit disponerat men det blev jag inte så mycket klokare på eftersom den loggat de där femminuters återhämtningspassen i en lång radda och sen övergått till kilometer som "varvtid". Jättesnurrigt.

Och nyss var jag in på Garmin Connect i datorn och försökte se vad som gått snett. Det konstiga är att det ser helt rätt ut. Finns ingen 10 minuters uppvärmning heller. Månne jag haft ett felaktigt program inlagt i klockan och sen inte synkroniserat över det rätta... Tänk vilken bra löpare jag hade varit om jag sprungit all den tid som i stället går åt till att fnula med tekniken...

Långpass och skärgårdsvår

Har ju längtat efter att våga mig på ett långpass igen och idag var det dags. Plus 6 grader, strålande solsken. Nästan torrt på landsvägen och fågelkvitter i buskarna.

Planen var "minst halvmaraton" och om det kändes bra så skulle det bli cirka 25 km utifrån de vägalternativ som finns. Att få ihop långpass när man bor på en ö kräver lite taktik och ganska mycket repetition av rundorna. Men hemifrån till en vändplan 3 km bort och sen tillbaka hem för att fortsätta åt andra hållet och andra vändplan 6 km bort och sen tillbaka hem för att köra ytterligare en sväng till "första vändplan" igen om allt kändes bra. Tänkte köra mitt vanliga gå-jogg men hade lagt in det som intervallpass i stället för att jag hoppades få mer koll på springtiderna på det viset. Det sprack rejält kan man ju säga. Mer om det i ett annat blogginlägg.

Själva löppasset var inledningsvis rätt tungt. Benen vägde bly och det var stelt i vaderna, men efterhand så lossnade det och jag började njuta av rundan. Mötte samma ö-bor flera gånger på den över tre timmar långa rundan. De vinkade uppmuntrande åt den tokiga joggartanten (och suckade kanske åt vansinnet, vad vet jag). Mitt under rundan fick jag ett viktigt jobbsamtal på mobilen så då blev det en liten paus när jag stannade klockan, Hade förmodligen marginell betydelse på slutresultatet som blev snittempo 7.53 och den hittills snabbaste halvmaratiden som mellantid. Totalt blev det ganska precis 25 km i alldeles underbart väder. Carpe Diem!

Nu efteråt är jag väldigt stel i benen förstås och det bråkiga knät känns av lite mer än det andra, men tror inte det är nån större fara. Det kändes inte alls under löpturen heller. Vilar en dag eller två och tar sen ett kortare pass, det får räcka för den här veckan tror jag.

Taggat med: 

Hälsans stig

Har vid flera tillfällen sett skyltar om något som heter Hälsans stig.

En googling berättar att det handlar om promenadvänliga stigar som är utmärkta av Riksförbundet hjärt-lung. Kan man gå så bör man ju kunna springa tänkte jag förra veckan och tog sikte på en sån här stig i närheten. Första skylten var inget problem, den andra hittade jag också och även den tredje, men den var lite klurigt placerad så det var svårt att avgöra åt vilket håll man skulle fortsätta sen.

Efter tio minuter utan skyltar förstod jag att jag valt fel håll, men eftersom jag var på relativt välkänd mark löste det sig ju ändå.

Några dagar senare provade jag en annan Hälsans stig, denna gång i Hagaparken där jag i stort sett bara sprungit Topploppet förra sommaren och i övrigt inte känner till särskilt mycket. Det tog bara nån kilometer innan jag tappade spåret även här trots att jag verkligen försökte hålla utkik efter skyltarna. Jag vet inte om det är fel på mig eller på utmärkningen. Initiativet är bra, men jag känner en viss lättnad över att jag själv inte har problem med vare sig hjärta eller lungor för det är sannerligen inte lätt att följa de här stigarna, kan rentav bli lite nervpirrande ibland när man kommer vilse.

Själv fick jag en rörig runda kors och tvärs bland koppartält, fjärilshus, turkiska kiosker och kinesiska paviljonger. Stannade och läste på alla spännande skyltar, så fort gick det ju inte totalt sett, men ändå blev det 11 sköna kilometer i fem minusgrader och strålande sol innan det var dags att återvända till Gävlegatan och det styrelsemöte som skulle börja kl 12 den dagen.

Så kan man också utnyttja luckorna mellan ankomsttider och mötesstarter. Och himla skönt att det fanns dusch på kansliet också, det var en ny upptäckt.

Äldre inlägg

Nyare inlägg