Maradrömmen - efter pandemin

Snart bär det av mot varmare länder. Jag ska på kryssning i nio dagar. Ska bli alldeles underbart att få komma till sol och värme ett tag. Och i trevligt sällskap dessutom!

Hur det ska gå med träningen under denna period är ett oskrivet kort. Det finns förstås gym ombord och även en motionsbana runt ett av de övre däcken, men hur det funkar i praktiken är svårt att sia om. Temperaturen i området är enligt vädertjänsterna just nu runt 25 grader. Härligt förstås, men också rätt svettigt om man ska springträna. Och vad händer förresten om man ska snurra runt varv efter varv på nån halvkilometerlång bana runt båten för att få ihop sin mil? Blir man månne yr i huvudet då?

Och maten? Hur kommer den att funka? Nån drink vid poolen vill jag nog ha också. Att späka sig har aldrig varit min modell. Det gäller att hitta balansen mellan lyxliv och träning. Hoppas det går.

Det ska i alla fall bli spännande att prova och rapporter kommer säkert att hitta vägen till bloggen genom cyberspace även från fartyget.

Rent praktiskt har jag förstås planerat för lite "snällare" träning under de här dagarna. Avverkade en hel del distans och styrka veckorna före avresa så kroppen är värd lite avkoppling. Men låta bli helt går bara inte, då skulle jag tappa alldeles för mycket känns det som.

Knappt två veckor efter hemkomst är det dags för säsongspremiär med Tunnelloppet...

Etthundra dagar kvar till start. Ganska många kan det tyckas, men ändå inte. Men det är ändå den tid jag har på mig att bli redo för min stora maradröm. Maratondröm.

Om jag tränar tre gånger i veckan är det 33 träningspass kvar. Om jag springer sådär 8 km i snitt på dessa pass är det ungefär 26 mils löpning som återstår. Med det så kallade tempo jag brukar ha innebär det lite över 32 timmars löpträning. 32 timmar! Det låter faktiskt inte så jättemycket. Kommer jag att vara redo?

Jag anmälde mig den 12 juni 2016. Sen dess har jag... (nörd? Vem? Jag?)

• tränat 802 km löpning, cirka 100 timmar
  
• avverkat 35 timmars övrig träning
• sprungit 22 ggr mellan 10-14 km
• sprungit 4 ggr mellan 15-19 km
• sprungit 3 ggr mellan 20 och 24 km
• sprungit 2 ggr över 25 km
• Deltagit i fem motionslopp om 10 km och ett om 11,5 km

Jo, just det. Jag har ju också fångat 3 527 Pokemon, besökt 3 765 Pokestops och kläckt 267 Pokemonägg. Och det innebär en och annan långpromenad också - totalt 1 112 km Pokenad (löprundorna inräknat)

Tänker att maratonträning kan se ut på olika sätt. Det kan även handla om tid, att orka många timmar i sträck. Därför har jag när tillfälle ges försökt att få till riktigt långa pass på även annat än löplning. Igår var det dags igen, då blev det först 45 minuters styrkegympa med hantlar och gummiband. En rejäl genomkörare för hela kroppen. Direkt efter gick jag till styrkesalen och ställde mig först på löpbandet 40 minuter vilket är rekordlångt för mig. Började med 5 minuters rask gång, sen ökade jag med 1 km/h i taget varannan minut upp till 10 km/h och sen tillbaka igen. Därefter blev det 10 minuter i maratontempot som avslappning och avslutningsvis lekte jag lite med lutningen på bandet och ökade ett steg varannan minut även här. Det kändes!

Flyttade över till maskiner för rygg och mage och körde 4x10-serier och retade mig på att etiketterna på viktplattorna är borta här och var, på andra ställen står det i andra enheter än kg. Vet inte hur mycket jag lastade på, men det var tungt i alla fall.

Sista etappen i styrkesalen blev 10 mnuters rodd. Kroknade lite och kom nätt och jämt upp i 2 km. Från roddmaskinen hade jag sikt över dagens sista etapp, simbassängen. Den såg behagligt tom ut så här mitt på dagen och jag fick snabba banan helt för mig själv. Det blev arm- och benträning och sen blandad simning bröst och crawl i 1 km innan det var dags att förflytta en nu, rätt mör lekamen ut i bubbelpool och sen bastu. Totalt 2 timmar och 45 minuters aktiv träning blev det. Hade en banan med mig så jag kunde fylla på med energi i omklädningsrummet före simpasset annars hade det nog inte funkat.

Den här typen av pass ligger helt utanför maratonprogrammets ordinarie pass. Dom handlar bara om löpning. Jag brukar inte ens räkna in löpbandsträningen som "löpning". Riktig löpning sker utomhus, men idag viner en snöstorm därute och träningsvärken har kroppen i ett fast grepp så det får bli vilodag.

Alltså, jag vet inte vad det är för fel på mig men jag fattar helt enkelt inte att det finns en marknad för vattenflaskor. En marknad som verkar stor dessutom. Jättestor. Jag är ärligt talat fullständigt ointresserad av blaffiga jätteflaskor hur trendigt tryck dom än har. Dom tar jättestor plats i träningsväskan dessutom. Vare sig dom är fulla eller tomma.

Priset är en annan historia. Såg nyss flaskor för 149 och det var budgetvarianten. Lyxvarianten med nedvikbart munstycke kostade några hundra till. Vad det var för magiskt med just dessa flaskor vet jag inte. Det var firmatryck på så den som köper betalar en slant för att sprida reklam om företaget som producerar flaskan. Det ställer jag faktiskt inte upp på någonstans. Snacka om att skapa behov hos konsumenten!

Men vatten måste man ju ha med sig och hur gör då en flaskmotståndare som jag. Jo, jag har en flaska i mjukt material som kan rullas ihop när den är tom och sen har jag småflaskor som jag tar med på löpturen som handflaska (med resårband att sätta runt handen) eller i vätskebälte. Vintertid går det inte åt så mycket vatten men sommartid och på gymmet behövs mer.

Då använder jag gärna 500 ml petflaskor som jag ändå har hemma. Det går utmärkt att dricka utan "babynapp" och dessutom mycket enklare att hälla över sig om solen gassar för mycket på löprundan. Och jag slipper göra reklam för nåt sportföretag, blir inte ens reklam för dryckestillverkare efter några rundor eftersom etiketten då är bortdiskad. Och pengarna jag spar på att inte köpa onödiga lyxflaskor kan jag använda som startavgift till något kul lopp där man ofta får en drickaflaska i goodiebagen på köpet.

Fortfarande februari, men definitivt vår i luften och på den leriga vägen. Fem plusgrader!

Egentligen tänkte jag inte springa idag, men vädret var helt underbart och benen ville ut och röra på sig trots att jag redan hade över 3 mil avverkade denna vecka. Bestämde mig för att ta ett helt kravlöst njutningspass och det blev knappt sju kilometer ackompanjerad av fågelkvitter och skvimp-skvätt från skornas klafsande på den blöta grusvägen.

Fort gick det i vanlig ordning inte och jag fick lite ont i benen i början. Att inte värma upp straffar sig lätt även om man går ut med extremt långsam första kilometer (över 8 min-tempo). Men annars känns det bra för det mesta. Inte ont nånstans. Behöver jobba med konditionen vad gäller tempot, och försöker febrilt få upp stegfrekvensen. Det går sådär...