Om

Råkade 2016 klicka in en anmälan till Stockholm Marathon 2017 2018 vilket blev start för denna blogg. Efter att ha erövrat min första maratonmedalj springer jag nu vidare mot Edinburgh Marathon 2019.

En maradröm behöver inte ta slut!

Presentation

Senaste inlägg

Visar inlägg från januari 2017

Tillbaka till bloggens startsida

Löpband och klocka

Nja, de första försöken verkade positiva. GPS-klockan visade ungefär samma som löpbandet. Den räknar fram nåt utifrån stegfrekvens och steglängd som ju mäts vid vanlig löpning när GPS-en är igång. Om man nu springer likadant på bandet, vill säga.

Jag har på senare tid insett att det gör man inte. Särskilt inte när man kör intervaller eller jobbar lite med löpsteget och frekvensen. I fortsättningen blir det siffrorna på bandet som kommer att noteras i träningsdagboken. GPS-klockan håller inte måttet. Utom ibland.

Soffläge?

Idag var det dags att spänna bågen lite. Efter alla rehabövningar och alternativa träningspass skulle det bli ett (halvlångt) långpass igen. Gråväder, cirka tre grader. Blött på grusvägen men inget regn. Oro i magen - skulle knät hålla eller inte. Gåjogg som vanligt förstås men med extra korta joggintervall (6 min) och extra långa gåintervall (2 min). Gjorde också en rejäl uppvärmning hemma först.

Det kändes riktigt bra när jag kom ut, men höll medvetet ett väldigt långsamt tempo för att inte utmana ödet. Blev full i skratt när jag kom till vändplatsen i Långvik efter drygt 6 km. Där stod en soffa och väntade utanför affären.

Men så trött var jag verkligen inte utan jag fortsatte i mitt snigeltempo och när jag kom hem visade klockan på nästan 14 km. Tempot var inte mycket att hurra för, men knät höll och det var ju faktiskt det viktigaste.

Vitsen med innersula

Det började ju bra. Valde de hemdubbade skorna som inte använts på ett tag. Rena och torra. Kändes kanske lite lösa på foten jämfört med de jag brukar använda oftast. Kanske bara för lös knytning eller nåt?

Skymningen föll snabbt och skorna fick duga. Sprang iväg i uppvärmningstempo på grusvägen. Nån plusgrad. Skönt väder. Tänkte hinna min vanliga 6-km runda innan det blev för mörkt. 

Men det var nåt som tryckte i hålfoten. Försökte "trampa om" och det försvann nästan. Sprang vidare och så plötsligt jätteont vid fotisättningen igen. Kanske en sten? Knyter upp och hittar - nada! Inte ens innersula. Däremot en lite knölig skarv mitt i hålfoten. Inte konstigt att det gjorde ont!

Vände hemåt efter bara 2,5 km. Nästa gång ska jag kolla att innersulorna är på plats innan jag ger mig ut.  Undrar om fler än jag lyckats med konststycket att få ett rejält blåmärke mitt i hålfoten! 

Taggat med: 

Nu vet man att man lever...

Mitt högra knä har ju bråkat en tid. Gör inte alls ont när jag springer numera men blir fortfarande stelt efteråt så helt kurant är det nog inte. Det blir mindre löpning och mer styrketräning ett tag till

Idag blev det en rejäl omgång med både maskiner och kondition på egen hand plus 45 min tuff styrkegympa med vikter. Andra gången jag testade detta och mycket jobbigare än förra gången. Det var en annan ledare som verkligen höll oss igång varenda minut. 

Nu sitter jag här med en massa muskler jag inte visste jag hade. Men värker gör dom. Det känns nyttigt på måt sätt. Tror och hoppas att detta bidrar till maradrömmen också men längtar efter ett rejält långpass snart igen. Den här veckan har det bara blivit en 8-km runda plus en halvtimme på löpband.

Taggat med: 

, ,

Alternativ träning

Fick ju knäproblem efter slutspurten före nyår. Sprungit väldigt lite och gjorde först väldigt lite annat också, egentligen bara promenader. Men så provade jag gruppträning, styrkegympan i fredags och gillade det. Idag hade jag också en stund över för gymmet och då var det vanlig gympa på programmet så jag tänkte - jag provar det också. Men det var en helt annan femma. Trist!

Musklerna behövde inte jobba, flåset behövde inte jobba, det enda som behövde jobba var min lilla hjärna som skulle skicka signaler till rätt ben eller arm så de sprattlade på rätt ställe. Det funkade väl hyggligt men roligt var det inte. Alldeles för segt för min smak, men det är klart, väljer man ett träningspass en måndagsförmiddag så är det inte 30-åringarna som är där, inte 40 eller 50-åringarna heller. Medelåldern var minst sagt hög. Det kan ju ha påverkat upplägget...

Tror inte jag går på fler såna pass även om jag verkligen tror på konceptet att variera träningen. Idag förflyttade jag mig direkt efter gympan till styrkesalen och körde stakmaskin för att få upp flåset och några andra maskiner för rygg och mage samt kutade 10 minuter på band mest för att testa klockan och den skötte sig riktigt bra. Som avslutning blev det en simtur som vanligt. Och bubbelpool och bastu, man måste ju offra sig lite.

Lyxigt att kunna göra sånt här på dagtid då och då. Men i morgon blir det joggingtur i ottan. Reflexväst och icebugs framställda. Första asfaltturen på länge. Kände av knät en liten aning på gympans knäböjande idag så det blir inget jättelångt pass. Får skynda långsamt men hoppas kunna köra normalt igen ganska snart.

Taggat med: 

,

Äldre inlägg