Så hade då dagen kommit för Experimentet. Jag skulle
intervalla mig igenom ett millopp för att se hur det gick och kändes. Beväpnad
med intervallapp i min Pebblewatch och med Runkeeper i mobilen som vanligt.
Första gången jag använde min nya armhållare för mobilen också.

Inledningsvis var det barn som sprang, tultande 2-åringar
som med mamma eller pappa i stadigt tag springer 250 meter efter att ha varit
på ansiktsmålning ger en speciell stämning. Familjärt, gulligt och glatt helt
enkelt. Min start gick 11.50 och jag drog iväg direkt på första
springintervallet. Fort gick det förstod jag efter första kilometermärket. Vid
det andra var jag en minut före planeringen och en snabb huvudräkning gav vid
handen att jag måste ha gjort springminutrarna snabbare än 6-minuterstempo. Helt
klart för snabbt för en snigel som jag och det straffade sig förstås. Det kom
några uppförsbackar, en av dem på stenig, svårsprungen grusväg. Då gick jag
lite extra när mjölksyran började kännas av. Kom lite i otakt med intervallerna
på grund av det men snart hade jag justerat dem och fortsatte med 4 minuter
spring 1 minut gång resten av varvet.
Vid varvningen och 5-kilometerspasseringen var jag nån minut
efter planeringen men nu var känslan bra och vid 6-7 kilometer fick jag rejält
flyt i benen och hoppade över en gåpaus för att inte tappa känslan. Det var kul
att intervalla sig förbi sina medlöperskor hela tiden. De stånkade förbi mig
när jag gick, men jag seglade förbi under mina springminuter. Allt tidigare
under springpassen märkte jag att jag passerade mina ”riktmärken”. Damen med
det grå håret, tjejen med de rosa strumporna och kompisarna med grå tröjor.
Till sist var de akterseglade för gott.
Och jag sprang vidare mot mål, allt kändes bra och det blev
som vanligt en spurt. Kom för en gångs skull ihåg att stänga av Runkeepern
direkt efter målgång. Lirkade fram den ur ärmfodralet för att kolla hur tempot
sett ut under de olika kilometrarna och varven. Men blev snopen. Runkeeper
meddelade att jag sprunget en liten raksträcka på 0,9 km och undrade om jag
ville fortsätta eller avsluta. Häpp!
I stället surfade jag ut på Topploppets hemsida och hämtade
den officiella sluttiden

och mellantiden som jag är ganska nöjd med. Trots allt
gick ju loppet på gräs, grus och bara lite asfalt vilket helt enkelt måste
påverka farten. Det jag inte fick veta den här gången var hur långt jag egentligen
sprungit och vilket snittempo jag hade på den tota
la sträckan (Tjejmilen blev
10,6 km enligt Runkeeper).
Det jag fick veta var att det nog är en ganska bra modell
att köra intervall från start.Det där med att ryckas med i starten verkar dock vara lättare när man har i huvudet att det ju bara är första intervallen som börjar. Men av resultatet att döma räcker krafterna ändå rätt bra, här gick andra varvet snabbare än första och nog hade jag kunnat fortsätta lite också. Ska experimentera mer på kommande långpass, men
först ska jag ha en vilovecka med bara annan träning. Benen behöver vila lite
nu, sen blir det uppladdning för årets sista lopp – Hässelbyloppet – i oktober.
0 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS