I går fick jag avbryta intervallpasset eftersom det kändes uselt och andningen inte hängde med.

Men idag skulle det bli långpass. Och det blev det. Tjugo kilometer fram och tillbaka över kobben på grusvägen. Jogg 8 minuter och gång 2 minuter genomgående. Och det gick faktiskt jättebra med mina mått mätt. Enda smolket var att batteriet i mobilen tog slut efter första milen. Så kan det gå när man försöker kläcka Pokemonägg samtidigt som man kör Runkeeper. Så nu vet jag det.

Men miltiden var OK och jag vände helt enkelt och körde exakt samma sträcka tillbaka. Samma intervaller. Och tog tid på det med klockan. Det går ju det också.

Benen höll, knäna höll och flåset blev aldrig något flås att tala om. Har inte sprungit så här långt sen Göteborgsvarvet, och visserligen var det 1 km kortare, men hela 20 minuter snabbare, och det på grusväg. Jag tyckte väl inte trappan hemma var jättekul direkt efteråt, men nog var jag oändligt mycket fräschare än efter Varvet i alla fall.

Nu gäller det att köra på, så mina tappra gamla ben orkar denna sträcka gånger två om nio månader... Har jag sagt att jag är smålänning ;-)